I ett brev till gårdagens ledarsida gick domprost Mats Hermansson till storms och försvarade Svenska kyrkan mot ett angrepp som inte ägt rum. Vem har påstått att kyrkan inte ska kunna göra politiska ställningstaganden i viktiga samhällsfrågor?
Det jag (bland andra) gjort var att varudeklarera en av Svenska kyrkans partipolitiskt aktiva anställda, sedan hon (ännu en gång) klivit in som religiös överdomare på den partipolitiska arenan. Ren konsumentupplysning. Det var inte irrelevant i sammanhanget. (Och jag noterar att Mats Hermansson inte påstår att det var ovidkommande.) Jag hävdade vidare att en religiös övertygelse inte är till stor hjälp när man ska välja parti. Är det fel?
Mats Hermansson påminner vidare om att kristen tro under "de senaste tvåtusen åren varit en inspirationskälla för människor att engagera sig för ett drägligt mänskligt liv".
Det håller jag med om. Kristendomen har betytt mycket för framväxten av de människovänliga värderingar som vårt samhälle i dag i hög utsträckning präglas av.
Om jag ville göra mig lustig skulle jag samtidigt kunna lägga fram en lång rad exempel på när kristen tro inspirerat till övergrepp och förtryck, utövat av kyrkans högsta företrädare. Men det skulle kännas plumpt att bli konkret, utan att det tillför diskussionen något. Dock understryker dessa historiska fakta att kyrkliga företrädare inte är politiska sanningsvittnen. De uttalar sig inte från en högre, överordnad sfär. De ska inte tilldelas en auktoritet de inte bör ha. Varje människa måste skapa sig en egen uppfattning om rätt och fel.
Om jag nu ändå ska kommentera innehållet i Svenska kyrkans samhällsengagemang så tycks det mig som fokus över åren har flyttats från vad MÄNNISKOR, du och jag personligen, kan och bör göra för ett drägligt mänskligt liv - och mot vad staten och politiken kan göra. Och på det politiska planet upplever jag det ibland som om somliga företrädare för Svenska kyrkan fäst sig som ett formlöst utskott på den mest formlösa uttolkningen av "den svenska modellen". Varje problem är ett statligt problem och lösningen är mer stat.
Jag delar Mats Hermanssons harm över missförhållanden i äldrevården. Även jag oroar mig över utanförskap och vad det gör med mina medmänniskor. Men det innebär ju inte att vi automatiskt är överens om den bästa vägen mot ett bättre samhälle för fler.