Regeringen lär förlora ännu en omröstning i riksdagen när S, V, MP, V och SD röstar emot förslaget om att göra det lättare att hyra ut i andrahand i ett betänkande över regeringens förslag.
Sedan valet 2010 regerar Alliansen i minoritet och oppositionen består av fyra partier utan något organiserat samarbete. Det är självklart ingen optimal situation. Frågan vad väljarna kommer att ha att ta ställning till i valet 2014 står skrivet i stjärnorna. Det rödgröna samarbetet avslutades efter valförlusten 2010 men eftersom inget av partierna sannolikt kommer att kunna få egen majoritet är det ingen kvalificerad gissning att det rödgröna samarbetet kommer att återuppstå inom kort.
Så en röst på Socialdemokraterna kommer kanske också att bli en röst för förbud för butiker att ha öppet på söndagar (även om MP i just denna fråga kanske borde söka stöd hos KD?) och en kraftigt straffskatt på kött, också det en MP-fråga.
Hur utvecklingen för Sverigedemokraterna kommer att se ut lär vi också bli varse genom att följa opinionsmätningarna framöver.
Just opinionskurvorna för SD är ett hett ämne i alla medier sedan det visade sig att skandalerna inom partiet snarare ökat stödet än gjort att folk tar avstånd. Det ligger nog mycket i det som många anser, att det snarare är ett missnöje med befintliga partier än något annat.
Dialog är många traditionella partiers metod för att öka väljarstödet. Men när anslaget mest verkar vara att kunna proklamera att ”NN-partiet har pratat med med si och så många svenskar” än att lyssna på vad de faktiskt tycker så kommer stödet inte att stå i paritet med antalet presumtiva väljare man träffat.
Socialdemokraterna beskriver ett Sverige i fullständig ruin. Ingen har råd med någonting och hela landet är utsålt till skatteparadis.
Moderaterna beskriver ett blomstrande Sverige där knappt någon är utanför eller arbetslös. Allt fungerar finfint.
När valet står mellan dessa två beskrivningar som inte många känner igen sig i återstår (som Ulf Lundell sa under sin konsert i Visby) att välja mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Ingen lysande utgångspunkt.
Sverigedemokraternas framgång beror inte bara på missnöje. Deras budskap förs fram utan att ha reklambyråprocessats, att tala ur hjärtat gör skillnad mot att rabbla färdigformulerade fraser som ska ”skapa en bild”. Tyvärr går det hem att ständigt hävda att ”etablissemanget” tystar ner problem när man samtidigt upplever att de andra alternativen beskriver två motsatta verklighetsbilder som man inte alls känner igen. Inte många går in och kollar i SD:s partiprogram vad de egentligen står för.
Förhoppningsvis blir valrörelsen 2014 en återgång till att partierna litar mer till sina ideologier än reklambyråerna. Och denna omställning får gärna påbörjas redan nu.