Ibland tycks tiden ha stått stilla. Så här skrev jag i en ledartext med rubriken "Framtiden kräver annat fartygsbränsle" 23 september 2005: "Med jämna mellanrum påminns vi genom höjda oljepriser om vårt samhälles sårbarhet och just nu mycket drastiskt genom Rikstrafikens aviserade biljett- och fraktprishöjning på våra färjeförbindelser, där orsaken sägs vara just kraftigt höjda bränslepriser. Genomförs förslaget med så stora höjningar som 30 procent är det ett verkligt dråpslag mot Gotland och alla dess invånare och företag. Även en betydligt mindre höjning är negativ, eftersom priset redan nu är alldeles för högt. Vidare framskymtar i förslaget till kommande ny trafikupphandling en tänkbar återgång till något långsammare fartyg."
Det har gått sju år, men visst känns texten aktuell?
Vidare från 2005: "Sjöfartsnäringen är traditionellt mycket konservativ och vad jag förstår finns det i dagsläget inga alternativa bränslen för fartygstrafik. Eftersom detta är ett globalt problem kan vi naturligtvis inte själva lösa det vare sig på Gotland eller i Sverige. Däremot måste riksdag och regering utnyttja de möjligheter som finns att aktualisera frågan i olika internationella organ, för alternativa bränslen måste fram och det brådskar."
Inte mycket har hänt. Det har dock känts hoppfullt under flera år, när Destination Gotland på sina Öppet forum redovisat framtidsvisioner med gasdrivna fartyg.
Men så kom årets forum och plötsligt var allt tillbaka på ruta ett. För dagen efter mötet kunde vi i GT läsa att Gotlandsbolagets ordförande Jan-Eric Nilsson bland annat uttalat: "Vi sitter fast i gammal teknik, det finns en tröghet i all motorteknologi i världen."
Och så svaret på frågan om vi måste dras med oljan framöver, som kärnfullt belyser hela problematiken: "Hur många har inte velat bli av med oljan hur länge?". Det svaret är ju inte speciellt trovärdigt.
Oljebranschen är mycket stark och alternativen har inte direkt uppmuntrats av vare sig tekniker eller politiker. Nu får vi alla betala priset!
Att cykla är en trevlig motionsform, men på trafikerade vägar gäller det synas och därför använder jag själv varselfärgad reflexväst.
Vet hur svårt det som bilist är att upptäcka en mörkklädd cyklist när vägen slingrar fram med omväxlande solig och skuggig vägbana. Därför är det förvånande att så många tävlingscyklister forsar fram helt svartklädda på sina träningsrundor. På med reflexvästarna!
Tänk vad mycket som kan skapas med ideellt arbete och några drivande eldsjälar. För ett tag sedan var jag på ett informationsmöte, där föreningen Nygarn i Östergarn presenterade sina planer för gamla Östersol.
En byggnad på drygt 3 000 kvadratmeter med fantastiska möjligheter. Och det är det som är eldsjälarnas styrka, de ser möjligheterna. Här planeras för bostäder för alla åldersgrupper, lokaler för småföretag, Spa-anläggning, friskvård och mycket mer. Själv hoppas jag och sambon på en hörnlägenhet med balkong på andra våningen. För man måste ju ha visioner och se 15 - 20 år framåt.