LEDARE
Debatten kring rättsprocessen om Nordkalks brytningstillstånd fortsätter. Vänsterdebattören Lars Lundström skriver i en insändare att alla som inte tagit ställning är fega och omdömeslösa. Stefaan De Maecker och Daniel Heilborn (MP) vidhåller att Nordkalk har köpt både regeringar och de domstolar som prövat ärendet.
Nu behövs det sakliga argument och bevis för dessa teser mer än att alla som kommer till en annan slutsats än de själva är korrupta.
Både Mona Sahlin och Andreas Carlgren anklagas för att ha fattat beslut på uppdrag av Nordkalk. Att de skulle ha fattat beslut utifrån ett sakligt underlag finns inte ens som en möjlighet i Lundströms, De Maeckers och Heilborns värld.
Det står dem självklart fritt att hysa dessa teorier men nu har det sagts så många gånger att de också borde kunna lägga fram bevis för sin tes. Är alla partier utom MP med i konspirationen?
Magasinet Horisont gjorde i sitt senaste nummer en välgjord resumé över striden om Ojnare. Utgångspunkten i denna var att Gotland är splittrat, för eller emot, jobben eller vattnet.
Denna bild förmedlas av så gott som alla, personligen har jag sett en (1) flitig insändarskribent som sätter jobben först, oavsett hur natur och vatten påverkas.
I övrigt är alla enade om att vattnet är viktigast. Det är tilltron till de prövande myndigheterna som skiljer oss åt.
Ett återkommande argument för korruptionen är att en handläggare på SGI (Statens geotekniska institut) ska vara köpt av Nordkalk för att denne mot betalning utfört ett uppdrag för Nordkalk.
Kanske har jag helt missuppfattat men är det inte institutets uppdrag att bistå med sakkunskap och expertis och att arbetet bekostas av den som beställer det? Hypotesen borde då vara att SGI skulle ha anpassat sitt resultat till fördel för Nordkalk. Även SGI är alltså med i den stora konspirationen.
Vi som av Lars Lundström klassas som fega och omdömeslösa inser snarare att vi inte har kompetens att avgöra frågan om kalkbrytningen på norra Gotland, vi sätter vår tilltro till att berörda experter och myndigheter gör det bäst.
Där har vi den stora konflikten: tilltro till rättssystemet eller en övertygelse om dess sönderfall och korruption.
Om man sansar sig ett slag och tänker efter: är det inte högst osannolikt att det i hela denna enorma konspiration – från regeringen ner till enskilda handläggare på samtliga myndigheter som anklagas vara köpta – inte skulle finnas någon enda person som under alla dessa år larmat om korruptionen med konkreta bevis?
Även om det inte finns dokumenterade bevis för hur Nordkalk och gruvnäringen otillbörligt påverkat politiker, domstol och tillsynsmyndigheter borde det inom dessa finnas tillräckligt många vittnen för att avslöja komplotten.