Det är märkligt, men det verkar ofta som om debattlusten är omvänt proportionell mot föredragningslistans tyngd, när regionfullmäktige har möten. Ju lättare lista, desto fler blir inlägg. Och när tyngre beslut ska fattas är det som om ledamöterna lägger band på sig. Utgår det en bonus om man lyckas uppnå en speciell sluttid? Försöker man kalibrera debatterna därefter? Det skulle man kunna tro.
För ett oerfaret öga verkade gårdagens möte alltså kunna bli ett kort smatter av effektiva klubbslag. Men nej, det blev en intensiv debatt främst om moderaten Simon Härenstams båda motioner. Och allra främst om hans förslag att man ska se över (och eventuellt dra ner på omfånget av) den politiska nämndorganisationen.
Debattörer från alla andra partier mer eller mindre snubblade över varandra på väg upp i talarstolen i tävlan om att berätta hur olämpligt det vore att dra ner på antalet förtroendevalda.
Jag har svårt att inse varför en representativ demokrati blir bättre för att man utser fler representanter. Finns det någon punkt där denna effekt avtar, eller blir demokratin bara bättre ju större exempelvis regionfullmäktige blir? Ända tills alla sitter i fullmäktige och då kan vi övergå från en representativ till en direkt demokrati och samlas på en öppen plats och rösta genom handuppräckning som en schweizisk kanton.
Jag kan se det framför mig hur bussar och bilkaravaner från hela Gotland rullar mot en centralt belägen plats på ön för att samlas till ting. Det vore kanske inte så illa. Det vore kanske till och med riktigt bra. Det skulle kunna sätta stopp för bra många stolligheter. Då skulle ju exempelvis kanske tillräckligt många vara på plats för att man inte ska komma undan med direkta felaktigheter i beslutsunderlaget.
Så var det i går när fullmäktige skulle klubba slutredovisning för ett antal projekt. Däribland ett projekt 10553 på Hemse folkhögskola som enligt handlingarna skulle ha fått ny entré och musiklokal och renoverade studentboenden för över 22 miljoner kronor. Men i församlingen satt Jonas Niklasson (C) som visste att entrén och renoveringen aldrig har blivit av.
Åke Svensson verkade mest förtörnad över att invändning dök upp först på fullmäktige. Men det kan ju bero på att det var först i fullmäktige som det var någon som visste vad man beslutade om.
Ärendet fick vänta ett par timmar, till efter fikat, men det var ju inte som om de förklaringar man lyckats sy ihop till dess var speciellt förtroendeingivande de heller.
Desto mer förvånande att Åke Svensson fortfarande ville att slutredovisningen för projekt 10553 ändå skulle godkännas. Med felaktiga handlingar och svävande muntliga kompletteringar om hur det egentligen förhåller sig.
Det blev återremiss. Tack och lov. Det finns ändå gränser för hur halvdan den politiska beslutsprocessen kan tillåtas bli.
Om man inte vill spara på de förtroendevalda i Region Gotlands organisation så finns det ändå besparingar att göra inom partipolitiken på Gotland. Partierna i fullmäktige får sammanlagt sisådär sex miljoner kronor om året i regionalt partistöd. Egendomligt nog kom detta aldrig upp i gårdagens debatt.