Fraktkostnaderna till och från Gotland är en för viktig fråga att sätta på spel för att plocka politiska poänger. Håkan Ericsson och Christer Engelhardt försöker båda att få det till att de rödgröna hade en lösning på gång som skulle göra att ett rättvisare system kan införas inom kort, eftersom de inte anser att vi kan förlora fem år till genom att avvakta den pågående upphandlingen.
Att inget har hänt trots att åren har gått sedan regeringen slog fast att tillägget bör avvecklas kan bero på flera saker, troligt är att man inte anser frågan prioriterad jämfört med andra trafikfrågor, i kombination med att ingen insatt expertis än så länge har kommit på en bättre modell.
Detta är ingen ursäkt till att så litet har hänt, här finns anledning att ifrågasätta regeringens allvar med sitt ställningstagande.
Men att leva i tron att ett nytt fungerande och bättre system ska tvingas fram med en snabb och oförberedd avveckling är i mina ögon inte trovärdigt. Det ligger närmare till hands att de rödgröna vill göra regeringen till syndabock för de stora merkostnader som skulle bli om tillägget avvecklas utan att det finns ett alternativ.
Frågan om de gotländska frakterna är alldeles för känslig och viktig för ett sådant politiskt spel.