Att ta sina egna erfarenheter som enda utgångspunkt för en verklighetsbeskrivning blir sällan bra.
Ronnie G Lundin påstod på gårdagens Gotlands Folkblad att det är omöjligt för den som haft ett "svenssonjobb" att "ta sig fram". Man måste endera vara kompis med chefen eller "ta sig in i de kretsar där ryggarna klias".
Jag vet inte om Ronnie G Lundin har några belägg för denna pessimistiska och deterministiska livsåskådning och det gör mig lite irriterad att han skriver folk på näsan att de inte kan förändra sina liv.
Efter många år i gummiindustrin valde jag att utbilda mig till journalist. Jobbet fick jag sedan helt på egna meriter, utan att några trådar drogs. Skulle det vara ett bevis för att det är lätt som en plätt att byta bana i yrkeslivet?
Nej, knappast. Men det väger lika tungt som Ronnie G Lundins erfarenheter.
Sen förstår jag inte det underförstådda budskapet att ett "svenssonjobb" är något man inte vill ha. Ett jobb är ett jobb.