Ronnie G Lundin tycker att vi ska sluta diskutera frågan om den eventuella omöjligheten att byta jobb om man en gång har haft ett "svenssonjobb".
Jag förstår honom.
Man blir lätt åksjuk när man försöker att hänga med i Lundins svängar som byter riktning lite efterhand.
Det kan inte vara lätt att byta spår hela tiden för att få det till att diskussionen handlar om något helt annat än det han faktiskt skrev från början.
Från att ha skrivit om det omöjliga att få ett jobb, lite så där i allmänhet, bytte han ämne till att det skulle handla om bolagsstyrelser och företagsledningar. Nu senast drog han in löneskillnaderna mellan kvinnor och män och försökte få det till att jag skulle försvara dessa och dessutom förespråka att vi inte ska ta upp "obekväma saker" i tidningen. Suck.
Allt för att jag ifrågsatte det konstruktiva i att skriva folk på näsan att deras öden är förutbestämda och inte går att ändra.
Han skriver om "människor som Bofride", och man får väl anta att det inte är menat som något positivt.
Med slik retorik förstår jag att det kan bli svårt att föra debatt.