Jag finner det föga fruktsamt att diskutera med en motpart som inte är intresserad av de svar han får utan fortsätter fråga om samma sak och snäva in ett resonemang så det blir så enögt att det blir helt ointressant och irrelevant.
Även när jag förekommer Håkan Ericsson och i förväg svarar på de förutsägbara vantolkningarna, väljer han att gå på i sina ullstrumpor och än en gång ställa samma fråga som jag redan har besvarat.
Vad finns det för vits med en diskussion som tvingas bestå av bemötanden av rena osanningar om vad jag skrivit?
Som att jag påstått: "att (det är de) arbetslösas fel och ansvar att de har fel utbildning för jobben".
När har jag sagt något sådant?
Jag tar ansvar för vad jag skriver och svarar gärna på det.
Och än en gång: Vill Håkan Ericsson diskutera med Centerpartiet får han ta kontakt med lämplig politiker i detta parti.
Hur. Svårt. Kan. Det. Vara?