Jag håller med Mats Jönsson om det parodiska i motionscirkusen i riksdagen. Det är allmänt känt och accepterat att det är i stort sett omöjligt att få en motion bifallen i riksdagen, oavsett politisk majoritet. Ändå är motionsbehandlingen en stor del av riksdagens arbete.
Därför är också de flesta motioner väldigt allmänt hållna och mer en beskrivning av en fråga än skarpa krav på beslut i någon riktning. Ledamöterna kan rapportera ”hem” om att de skrivit motioner i olika frågor, det är ett enkelt sätt att mäta ens aktivitet. För den skull är motionsbehandlingen inte onödig. Den bidrar till att kunskapsnivån höjs hos ledamöterna inom olika viktiga områden.
Motionerna om Gotlandstrafiken innehöll således konstateranden i olika formuleringar om trafikens vikt och betydelse. I en nyss avslutad upphandling är det dock för sent att ställa krav så frågan är vilken nytta det gjort om motionerna ansetts bifallna.
”Bibehållen nivå” i trafiken var ett genomgående krav men som också öppnar för en rad olika tolkningar.
Noterbart är att det höga tonläget från (S) och (V) ställer höga förväntningar för framtiden. Som läget ser ut nu blir det maktskifte i höst. Gustaf Hoffstedt (M) har lovat att i så fall lämna motioner med samma innehåll som (S).
Eftersom (S) anser att det bara var viljan som fattades i riksdagen blir det då verkligen upp till bevis.