Klyftorna växer
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den borgerliga politiken, som går ut på att öka klyftorna, har varit framgångsrik. Alla tiondelar utom de två med lägst inkomst har fått ökad disponibel inkomst. Den allra fattigaste tiondelen av befolkningen har fått sin inkomst minskad med fem procent under perioden 2007 till 2010.
Det beror på att de som fått sänkt skatt har arbete, tjänar mycket eller har dyra villor. Medan de som är arbetslösa, sjuka eller är pensionärer har fått sämre ersättningar eller helt enkelt blir utförsäkrade. De tvingas leva på socialbidrag. Under regeringen Reinfeldt har de ökade klyftornas politik varit ett medvetet mål. Verktygen har varit sänkt skatt främst för dem som tjänar mest och sänkta ersättningar för dem som är sjuka och arbetslösa.
Jobbskatteavdraget har kostat cirka 75 miljarder kronor och de borgerliga uppger att det givit 80 000 nya jobb. Om vi utgår ifrån detta, så kostar alltså varje nytt jobbavdragsjobb nästan en miljon kronor styck. Det är en ineffektiv och dyr jobbpolitik. Om man istället satsat pengarna på kommunerna, så hade det givit dubbelt så många nya jobb. 150 000 riktiga jobb i vården, skolan och omsorgen spridda över hela landet.
Den borgerliga skattesänkarpolitiken innebär att 80 procent av den rikaste delen av befolkningen tar sina inkomsthöjningar direkt från de 20 procent fattigaste av befolkningen. Det känns inte alls bra att de flestas inkomstförbättring beror på att de fattigaste har fått det sämre. Det är därför som en majoritet av befolkningen säger nej till ökade klyftor. Gärna sänkt skatt, men inte på de fattigastes bekostnad.