Klyftan mellan rött och grönt
Inkörsporten till klyftan mellan rött och grönt.Arkivfoto: Simon Paulin
Foto: Simon Paulin
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det kan ju låta fint. Men hur mår samarbetet efter några uppslitande konflikter?
En stormvarning utfärdades i GT i går. Miljöpartiets tilltänkta kommunalråd Stefaan De Maecker resonerade kring vatten kontra kalkbrytning.
Alla partier låter som om de vore eniga.
Vattnet kommer först.
Vattnet är en grundförutsättning som inte får förstöras.
Stenindustrin får bara bryta om det inte är någon fara för vattenförsörjningen.
Men nog anar man att Miljöpartiet kommer att se varje bruten kalksten som ett oacceptabelt hot mot vattnet.
Om man ber Stefaan De Maecker att peka ut något kalkbrott som han tycker är bra, så får han det nog svårt.
Jag är skeptisk till De Maeckers tankar om hur man ska kunna skapa arbetstillfällen exempelvis i en nationalpark vid Bästeträsk. De Maecker menar att:
- Det är mer långsiktigt med jobb i en nationalpark. Kan vi skapa tio nya jobb under 20 år så är det bättre än 20 under tio år inom kalkbrytningen.
Men stenindustrin sysselsätter ju hundratals gotlänningar. Dessutom är det stor skillnad på fasta åretruntjobb i stennäringen och säsongsanställda guider som ska valla turister. Hur många är det i dag som arbetar med att visa fibblor för fastlänningar?
När det blir skarpt läge tror jag att det är oerhört långt mellan Socialdemokrater som värnar jobb i en industrinäring och miljöpartister som drömmer om parkvaktsjobbet som ett framtidsyrke.
Om alliansen ibland har haft små konflikter när naturvärden ska vägas mot ekonomiska frågor och arbetsmarknadsintressen så tror jag åsiktsskillnaderna är mycket större inom det rödgröna samarbetet. När det kommer till kritan.