LEDARE: Kluvna tungor

Jag känner mig kluven inför den diplomatiska korrespondens som vräks ut i öppenheten. Wikileaks visar varken hänsyn mot informationen, uppgiftslämnarna eller mot läsarna, när man skyfflar ut dokument utan att ta ansvar för konsekvenserna och utan en journalistisk bedömning av vad som är viktigt eller relevant.
Å andra sidan kan jag ju inte neka till att mycket av det som kommer fram är både intressant och relevant för allmänheten.

Men det finns de som är mer kluvna än vad jag är.
Aftonbladet ropade i går ut att "USA-rapport avslöjar Sahlin - S vädjade om hemlig propagandahjälp". Rapporten redogör för ett möte som Mona Sahlin och den utrikespolitiska talesmannen Urban Ahlin hade med USA:s ambassadör.

Visst finns det utrymme för att amerikanerna delvis kan ha övertolkat Sahlin och Ahlin.
Men detta möte, där de uttrycker stöd för insatsen i Afghanistan, ägde rum kort före att den rödgröna överenskommelse presenterades, som skulle kunna rubriceras "Sverige ut ur Afghanistan".
Under tiden försöker hundratals svenska soldater lösa sina farliga uppgifter. Soldater som behöver allt stöd de kan få. Det är inte vackert. Verkligen inte.
Sverige har ju en lång tradition av förljugen utrikes- och säkerhetspolitik. Under kalla krigets dagar sades en sak officiellt, under täcket planerades för något annat. Neutralitet och Nato-realitet.
Uppenbarligen har Socialdemokraterna styrande klass fortfarande svårt att förena den politik de anser bör bedrivas, med den politik de vågar stå för. En skillnad mot förr är att dubbelheten uppstår så gott som uteslutande av inrikespolitiska skäl. Det finns inte, inte på samma sätt som förr, en supermakt i öst man måste förhålla sig till.

För Mona Sahlin får detta knappast några ytterligare konsekvenser. Urban Ahlin, som nämnts i diskussionerna om vem som ska efterträda Sahlin, måste däremot ha försvagats. Det är ju "teaterpubliken" som ska rösta fram en ny partiordförande.

Ledare: Kluvna tungor