Demokrati är mycket mer än röstning och majoritetsstyre. Det är respekt för minoriteter och enskilda medborgares rättigheter. Det är tyckfrihet och tryckfrihet. Det är religionsfrihet och rätt till frihet från religion. Yrkesfrihet och respekt för den privata sfären. Konstnärlig frihet och friheten att starta företag. Demokratin har många skepnader.
Men i en representativ demokrati är röstning på partier och kandidater också en del av livet för varje medborgare. En rättighet. Och en skyldighet. Men det räcker inte med att rösta. Det ska också vara ett informerat val. Ett val baserat på allt man läst, hört och sett av politik och samhällsfrågor.
Ett samhälle utan pålästa medborgare blir en skendemokrati där val kan vinnas av bedragare. Det räcker inte med att rösta om man låtit sig förledas av skamlös, orealistisk överbudspolitik eller av demagoger som sprider rädsla och falsk information. Högt valdeltagande är bra. Men informerade och kunniga medborgare är ännu bättre. Utan medborgerligt engagemang i demokratin kan den snart vara förlorad eller förfuskad. Varje skepnad demokratin har kan bli en skugga.
Man måste inte älska det parti man röstar på. Jag kommer att tänka på Gunnar Unger, som skrev i Svenska Dagbladet på 60-talet. Skriverier som sedan också gavs ut i bokfrom med titeln ”Onkel H:s hädelser”. Onkel H var den gräsligt cyniska farbror med vilken Unger konverserade i sina krönikor. Om svensk partipolitik sade Onkel H i en krönika (och jag citerar fritt ur minnet):
– Jag röstar inte på högern därför att jag tycker speciellt bra om högern. Jag tycker bara så ofantligt mycket sämre om alla andra partier.
Onkel H:s cynism är inte min och den behöver inte vara din. Men han har också en poäng. Och den är egentligen inte så cynisk.
Det är soffliggarna som är de största cynikerna.
Jag kan förstå dem som känner sig lite hemlösa i svensk och gotländsk politik. De som inte finner något parti de helhjärtat kan ställa sig bakom. Men jag kan inte förstå dem som drar alla över en kam och förkastar alla partierna som om de står för precis samma sak. Det gör de inte.
Det är stor skillnad på ett parti som bejakar privata välfärdsföretag och ett parti som vill beröva dem allt, som investerat i vårdcentraler och skolor.
Det är stor skillnad på en allians som utförligt berättar vad de vill göra och en annan som saknar gemensamt program.
Det är stor skillnad på att skapa arbetstillfällen för hushållsnära tjänster och att kalla dem som har sådana arbeten för ”tjänstefolk”.
Det är stor skillnad på att skapa förutsättningar för arbete för unga eller att skyffla in ung arbetskraft utan lämplig utbildning i så kallade ”traineejobb” i äldrevård och skolor. Till halv lön. Samtidigt som man höjer trösklarna för att de ska kunna få riktiga jobb.
Över de närmaste fyra åren kommer det att göra stor skillnad vilken regering vi har i Sverige. Och det kommer att göra stor skillnad vem som styr på Gotland.