Klimatpolitikens bondeoffer
Foto: EMILIO MORENATTI
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en annan tidning i går, i Dagens Nyheter, skrev tre ledande ministrar om innehållet i den nya klimatpropositionen. Finansminister Anders Borg (M), näringsminister Maud Olofsson (C) och miljöminister Andreas Carlgren förvarnade bland annat om kraftigt höjda dieselskatter och att miljöbilspremien försvinner och ersätts av slopad fordonsskatt.
Regeringen vill att Sverige ska vara klimatpolitikens goda exempel. Men det som är ett gott exempel för somliga är ett skräckexempel för andra. LRF gick i taket. LRF:s ordförande Lars-Göran Pettersson kommenterade i DN.
- Vi ser det som en krigsförklaring från regeringens sida.
- - För en medelbonde betyder det 20 procent mer i skatt per år. Det är helt oacceptabelt för oss och jag kan inte se det som något annat än en krigsförklaring mot de gröna näringarna från regeringens sida. Vi kommer inte att stillatigande se på när det händer.
Visst kan LRF tänka sig höjda skatter på koldioxidutsläpp. Om det koordineras med andra EU-länder, där konkurrenterna verkar.
- Det är en naturlig utveckling. Samtidigt får det inte urholka våra möjligheter att konkurrera på en öppen marknad. Klarar vi inte konkurrenskraften så kommer något annat land, med lägre klimat- och miljöambitioner att ta över våra marknadsandelar. Vi kan inte ta hela smällen.
Sverige står för 0,2 procent av världens koldioxidutsläpp. Främst tack vare vattenkraft och kärnkraft släpper vi ut mindre än andra länder på en jämförbar utvecklingsnivå. Även om koldioxidorsakad uppvärmning är ett hot så kan vi inte ensamma rädda världen.
Det skriver faktiskt även de tre ministrarna: "Internationellt samarbete är och förblir den enda nyckeln till framgång i vad som är ett globalt problem. Alliansregeringen står för en offensiv klimatlinje här hemma men också i EU-arbetet och internationellt. Den viktiga och långsiktiga ambitionen är att koppla klimatmålen till trovärdiga åtgärder som inte står i konflikt med tillväxt och jobb."
Men hur är det med jobben inom lantbruket? Påverkas inte dessa av ensidiga skattehöjningar? Hur går det till exempel för mjölkbönder som kämpar med foderräkningar och sjunkande avräkningspriser, när någon lägger ytterligare sten på bördan? Det är bland annat de som får betala priset för att Sverige, som redan går först, vill utmärka sig ännu mer. Är det god konjunkturpolitik att höja skatten i dagens läge?