LEDARE
”Klimatet för företagande är tillåtande och uppmuntrande. Offentlig sektors myndighetshantering av företagsärenden håller hög kvalitet och företagen upplever att de blir positivt och korrekt bemötta, inom regelverkets ramar. Hanteringen kännetecknas av hög tillgänglighet med raka och tydliga besked, samordning och korta handläggningstider”.
Detta är målbilden för hur Region Gotland ska jobba med företagsklimatet. Beslut om detta togs 20 februari 2012 i det näringspolitiska programmet.
När programmet nu ska utvärderas och följas upp på fullmäktige på måndag konstaterar man att året som gått har präglats av att skapa förutsättningar genom förankringsarbete och en handlingsplan. Man konstaterar att alla områden som rankas i Svenskt Näringslivs mätningar visar på en klart negativ utveckling. Betygen försämras på alla områden.
Nu behöver man nog inte vänta på några officiella rankningar för att konstatera att det råder ett till synes oöverskådligt avstånd mellan de inledande orden i denna text och den konkreta hanteringen i verkliga livet.
För det är omöjligt att Åke Svensson hade den inledande målbilden för ögonen när han skulle hantera frågan om Munkens öppettider i somras. Eller när han valde att skriva ett drygt brev till entreprenörerna som ville starta läsktillverkning vid Ar där han frågade sig hur de hade mage att komma med förslag om en fastighet som inte ens var deras.
Det är omöjligt att han tänkte att nu ska jag se till att de blir positivt och korrekt bemötta, möjligen lade han större vikt vid den sista meningen: ”korta handläggningstider”.
Självklart tar det tid att förankra och sammanställa arbetssätt utifrån ett nytt program. Men det finns saker som inte behöver vare sig tid eller någon skriftlig manual för att genomföra och det är precis det som man formulerat i målbilden.
Ibland tolkas ett gott företagsklimat som att det innebär att företagen skulle få göra som de vill och att politiker och tjänstemän bara ska sopa banan så allt går geschwint och utan prövning av onödiga lagar.
Så är det självklart inte. Företag vill ha besked och någorlunda hållbara sådana. Att saker och ting kan överklagas hör till spelets gång. Företag vill också slippa bli bemötta som potentiella skurkar tills de bevisat motsatsen. De vill ha rimlig tid på sig att bemöta myndigheternas beslut. De vill ha ett klargörande telefonsamtal hellre än ett argt brev med myndighetsstämpel.
Om detta sätt att tänka inte finns i mötet mellan myndigheten och företagaren så spelar det ingen som helst roll vad det står i aldrig så gemensamma och finstämda handlingsplaner.