Vi sägs leva i mittenextrema tider, konfliktlinjer mellan vänster och höger i politiken är otydliga, och klass har kommit att bli något som det pratas om enbart när det gäller resor – individens klassresa har kommit att ersätta visioner om jämn resursfördelning. “Klassresan kan ses som en del i det svenska nationsbygget. Vi kan tala om den amerikanska drömmen på svenska”, menar Lena Sohl, doktorand i sociologi (DN 18 juni 2012). Att fördela resurser mellan oss har ersatts av jaget och dess individuella resa uppåt.
Den svenska drömmen, att alla kan göra klassresor i Sverige idag? Nej, det är en tanke lika verklighetsfrämmande som tanken om den amerikanska drömmen. Att fokusera på individuella klassresor som ett rättviseprojekt osynliggör de som inte har möjlighet att göra klassresor. Precis som Sohl säger krockar bilden av att alla kan göra klassresor med en verklighet där det idag på grund av bland annat förändringar i utbildningssystemet är svårare att resa uppåt i sin klass. Den avgående utbildningsministern Jan Björklund sa i sitt sommartal att klassresan börjar i klassrummet, efter att i åratal ha fört en politik som såg till att barn som kommer från en familj utan tjock plånbok, riskerade en klassresa nedåt i klassrummet.
Björklund är inte ensam om sin (över)tro på individen som sin egen lyckas smed: “Sverige ska vara ett land där alla kan bli något, ett land fyllt av nya inspirerande klassresor”, skrev socialförsäkringsminister Ulf Kristersson. (DN 22 augusti 2013). Klass behandlas som en attitydfråga, vill du så kan du.
Även från andra hållet har klassresan hyllats. En av de som ansluter sig till hyllningskören är den före detta socialdemokratiska partiordföranden Mona Sahlin som bland annat har sagt: ”Vi ska investera brett i kunskap för att göra fler individuella klassresor möjliga”. Sahlin har målat upp visioner där hon har formulerat Sverige som ett möjligheternas framgångsland där klassresor är vanliga, där individen ska nå framgång och självförverkligande.
Att från högerhåll se på klass som ett individuellt projekt där “den stora klassresan” är lösningen på samhällsproblem är fullt rimligt. Det är en logisk del av den borgerliga ideologin; gör din klassresa eller skyll dig själv.
Frågan är hur förflyttning av fokus från resursfördelning till klassresor kan minska de ökade klyftor vi ser idag – tydligt exempel är hur Sverige är det land i Norden som har gått från att ha lägst andel fattiga till högst andel fattiga efter åtta år av borgerligt styre.
I ljuset av detta är det inte konstigare än att vi som inte bekänner oss till den borgerliga ideologin ser på klass som en kamp för att strö ut resurserna, inte en resa där få kan roffa åt sig allt.