De ökade klassklyftorna och behandlingen av fattiga människor i Sverige gör ont. Den svenska självbilden som vi är stolta över, privat och politiskt, skaver. Politiker som talar sig varma om att i Sverige finns det inget ”vi och dom” ger mig kalla kårar. Det är lätt att hålla brinnande tal om att inget ”vi och dom” finns när ens egna rättigheter sällan ifrågasätts.
I ett samhälle där plånbokens omfång, den skeva fördelningen av makt och en ständig kamp om rättigheter som borde vara självklara, sätter agendan, är det inte konstigt att orken sinar, viljan minskar och hoppet försvinner.
Romerna i Högdalen
Det är i samma samhälle som lagen används mot människor som jagas bort från sina hem. Som med romerna i Högdalen i Stockholm.
Romerna i Högdalen som tillhör ”de andra”, underklassen, fattiga, ska vräkas från kåkstaden. Europas fattigaste säljer sin arbetskraft, har inget hem, fryser ihjäl. Men den borgerliga politikens logik bryr sig mer om att inte behöva städa sina finrenoverade toaletter själv.
Romer har tidigare förföljts, tvångssteriliserats och vägrats skolgång. Den registrering och kartläggning av romer som skedde under hösten 2013 har än idag inte riktigt utretts.
Något står inte rätt till när politiker engagerar sig mer i att kriminalisera hemlösa, att fösa bort människor från deras hem, än för frågor om mänskliga rättigheter.
Klassklyftor i EU
De senaste åren har de ökade klassklyftorna runtom i EU slagit till värst mot de fattigaste. Vissa har kommit hit till Sverige för att söka arbete och trygghet.
Men Sveriges generositet har visat sig från sin hårdaste sida. Vi har erbjudit en utbredd hemlöshet istället för självklara rättigheter som tak över huvudet, mat och ett drägligt liv. Saker som vi, och de politiker som just nu tummar på mänskligt värde, tar för givet.
Enligt organisationen Convictus som driver dagsverksamhet för hemlösa i Högdalen bor det just nu 170 personer där. 170 bankande hjärtan, kroppar av kött och blod som borgarrådet vill kasta ut på gatan. Anna König Jerlmyr (M) säger att det är olagligt att bosätta sig varsomhelst, och använder det som ursäkt för att vräka människor från sina hem, istället för att göra något åt att människor lever i läger och kåkstäder under vanskliga förhållanden.
Tänk om det ändå var så enkelt att alla kunde välja var de ville bo. Jag undrar hur många som egentligen skulle välja att bo i läger, tält eller på gatan. Jag gissar få.
Det som händer i Högdalen sätter fingret på hur föreställningar om ”vi och dom” fortfarande påverkar de beslut som samma politiker som pratar om att inget ”vi och dom” finns fattar.
Romerna målas upp som ”ockupanter av olaglig mark”, samtidigt som högerpolitiker tar på sig rollen som moralens goda väktare som enbart vill försvara det gemensamma, som Jerlemyr själv sa, allemans och miljörätten, från ”ockupanterna”.
Inte unikt
Det som sker i Högdalen är varken unikt för Högdalen eller för hur romer behandlas i Sverige. Det är däremot ett stort misslyckande och kommer att fortsätta vara det varenda gång liknande övergrepp mot människor sker.
”Vintern är inte så kall i år” hör jag grannen säga när hen vrider om nyckeln till sitt hem, och jag tänker osökt på de människor som inte har ett hem, bor i kåkstäder eller ska avhysas. Med en klump i magen tänker jag att uppfattningen om den svenska kylans avsaknad nog beror på hur mycket en har upplevt av den svenska värmen.