LEDARE
”Man måste väl få ta upp problemen med invandringen utan att bli kallad rasist?”.
Detta är en vanlig kommentar som förutsätter att man inte får kritisera den svenska invandringspolitiken utan att få rasiststämpel i pannan. Kanske har det hänt nån gång att någon bemötts på det viset för att man vill diskutera integrations- och flyktingpolitik.
Oftast handlar det dock inte om att man vill ta upp konkreta problem utan att man gör invandring till ett problem i sig, oavsett om vi hade haft fullt ut fungerande modeller för integration skulle invandring ändå vara ett problem.
Alla de myter och skräckbilder som sprids bygger på en och samma sak: rädsla.
Får man bara höra om stenkastning och bränder i områden som Rosengård och Rinkeby så är det lätt att dra slutsatsen att invandrare i sig är problemet. Eftersom andelen invandrare i dessa områden är hög.
Får man höra att det står folk i 100 000-tals och trampar vid Sveriges gräns för att komma åt våra välfärdssystem utan att någonsin behöva arbeta så är det klart att det skapar oro.
Läser man att majoriteten av alla som misstänks för brott är invandrare är det inte svårt att förstå att man vill hindra dessa från att komma hit.
Ser man dessutom återkommande påståenden om att anledningen till att de etablerade medierna inte berättar om allt detta beror på att de medvetet försöker mörka sanningen för medborgarna, ja då är det kanske lätt att bli förskräckt och förbannad.
Därför behövs det nån som säger emot.
Som visar andra bilder, som inte ser människor som problem/kostnader/volymer/flöden utan som just människor.
De allra flesta invandrare arbetar. Företagsamheten bland invandrade svenskar är högre än hos infödda svenskar.
Det här vet de allra flesta, ändå kan till och med ministrar hemfalla åt att offentligt dela in människor i onda och goda där det blonda och blåögda är det goda och det mörkhåriga och brunögda det onda.
Så långt har normaliseringen av de främlingsfientligas verklighetsbeskrivningar gått i vårt land. Däri ligger vårt största problem, inte i att tio procent av landets invånare plötsligt blivit rasister.
På Centerpartiets extrastämma i helgen fanns också spår av den utbredda uppfattningen att invandringen är ett hot mot vår gemensamma välfärd. Men det var samtidigt oerhört glädjande att det fanns en sån glasklar majoritet för en motsatt hållning: att det inte spelar nån som helst roll i vilket land man är född eller vilken hårfärg man har för att vara välkommen hit.
Varje människa är en tillgång, alla människor har rätt att hitta en trygg plats att bo på, fri från krig och förtryck.
Man skulle önska att det enda parti som så tydligt står upp mot främlingfientliga krafter skulle få mer stöd av sina politiska meningsmotståndare i detta istället för att hånas för att man låter debatten ta plats.