Kustbevakningen tillhör själva den innersta kärnan i det offentliga uppdraget. Tillsammans med sådant som försvar, polis och räddningstjänst. Det är de samhällsfunktioner som inte får svikta om en stat ska kunna kalla sig en stat och upprätthålla medborgarnas trygghet och säkerhet.
På sin egen hemsida beskriver Kustbevakningen kortfattat sin verksamhet: "Kustbevakningen är en civil statlig myndighet som ansvarar för sjöövervakning och räddningstjänst till sjöss. Dygnet runt, året om finns vi på plats längs hela Sveriges kust, där vi räddar, hjälper, övervakar och motverkar brott."
I uppdraget ingår bland annat att ansvara för miljöräddning till sjöss och att förebygga miljöbrott till sjöss genom miljöövervakning
Ändå lade Kustbevakningen i går ett varsel som omfattar 125 personer ur deras fast anställda personal. Man beräknar att det 2016 kommer att saknas 133 miljoner kronor för att kunna upprätthålla nuvarande beredskap och övervakning.
Av pressmeddelandet från Kustbevakningen verkar det som att dessa besparingar inte kommer att drabba den Gotlandsbaserade verksamheten. Men det är illa nog att man planerar neddragningar vid lednings- och stödorganisationen i Karlskrona, Nyköping, Göteborg, Stockholm och Härnösand. Att 58 personer varslas vid kuststationer och flygkuststationen. Och att sju av 25 kuststationer kan behöva avvecklas.
Sverige ansvarar för mycket stora havsområden. Inte ens i dag, innan varslet har blivit verklighet, kan Kustbevakningens resurser beskrivas som tillräckliga. Vad gäller sjöräddningen så är faktiskt frivilliga krafter helt centrala redan i dag. Om det ideella Sjöräddningssällskapet så påstås det på wikipedia att: "Sjöräddningssällskapet gör 70 procent av all sjöräddning i Sverige."
Konsekvenserna av Kustbevakningens planerade neddragningar är helt oacceptabla. Om de ekonomiska resurserna i framtiden inte räcker till för dagens organisation, så behöver Kustbevakningen mer pengar. För Sverige behöver verkligen inte en mindre kustbevakning.