Kanske var Centerpartiets kris det som behövdes för att Annie Lööf skulle kunna bryta igenom och visa mer av de talanger och den kompetens som gjorde att hon valdes till partiledare.
Hennes framtoning har ändrats från att ha varit ganska stel och manusstyrd till en människa av kött och blod.
Hennes tal på kommundagarna i Örebro i går var mycket bra. De stående ovationerna är mer standard än ett spontant uttryck men det gick ändå inte att ta miste på att det hon sa togs emot med värme.
Att klanka ner på mediebilden är aldrig konstruktivt. Det bara spär på densamma. Däremot var det välgörande att se Annie Lööfs äkta ilska över de politiska motståndarnas försök att utmåla henne som kall, hård och osolidarisk.
Centerpartiet har initiativet i svensk politik för tillfället. Oavsett om man tycker det är för deras idédebatt eller om man tycker det beror på kris och konflikt.
De som menar att det är idéprogrammet som är orsaken till opinionstappet har inte följt med de senaste 40 åren. Centerpartiets kurva har gått stadigt ner sedan 1970-talets glansdagar. Att man nu balanserar på riksdagsspärren i opinionsmätningar är allvarligt och varje väljare som vänder partiet ryggen betyder mycket.
Förutom Centerns eget utspel i går om ett eget jobbpaket, dagen efter regeringens jobbpakt sprack, fanns ett mycket intressant reportage i tidningen Dagens Samhälle.
Där fanns bland annat statistik från senaste valet som visar att Centerpartiet är starkt ute i landets kommuner. Men i de starkaste C-kommunerna ”svek” samtidigt hälften eller fler av sympatisörerna när det gällde riksdagsvalet. I en lista med tio kommuner fick (C) sammanlagt 17 412 kommunröster men bara 7 427 riksdagsröster.
Även på Gotland får partiet fler röster i kommunalvalet än i riksdagsvalet.
Så det parti som är uträknat i riksdagen har de facto stort stöd ute i landet. Det vore verkligen intressant med en djupdykning i orsakerna till denna motsägelse.
Bland Centerpartiets aktiva medlemmar är förtroendet alltså hyfsat stabilt. Det är sympatisörerna som inte är delaktiga i partiets arbete som måste få större omsorg.
När sex mer eller mindre framträdande personer – som på olika sätt varit aktiva i partiet – i en debattartikel i Aftonbladet beskriver idéprogramsprocessen i samma termer som ledarredaktionen på samma tidning, då har kommunikationen ut till sympatisörerna inte fungerat.
Även om minst ett par av undertecknarna gjort sig mer kända som arga avhoppare än centerpartister de senaste åren (långt innan idéprogramsarbetet) så talar de självklart för många fler än sig själva.