Det jublades en del på andra sidan vattnet i går, framförallt i Östergötland. Regeringen lade räls för en järnvägssatsning på 55 miljarder kronor. Och en stor bit av miljarderna ska gå till den så kallade Ostlänken - höghastighetsjärnväg som ska knyta ihop Östergötland med Mälardalsområdet.
Alliansens partiledare åkte faktiskt till Linköping för ett torgmöte där de kunde presentera satsningen och gotta sig åt de positiva reaktionerna. Det ger lite bismak i munnen. Jag förstår att de gärna vill klämma ut lite popularitet ur stora statliga satsningar. Men det är lite Göran Persson-stuk på det när det går för långt. Som när han lyckades etablera begreppet "Perssonpengarna" för statliga extrapengar till kommunerna.
Men jag tror att vi slipper vara med om att Ostlänken döps om till Alliansbanan.
Även oppositionen hälsade järnvägssatsningen med glädje. Även om Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman Magdalena Andersson kände sig tvungen att påminna om att Anders Borg en gång kallat Ostlänken för "robust olönsam". Järnvägssatsningarna i Norrland visar att järnvägsprojekt ibland blir verklighet av politiska snarare än praktiska och ekonomiska skäl. Och jag har inte hört talas om att det gjorts några nya kalkyler sedan Anders Borg fällde sitt omdöme.
Järnvägssatsningar på fastlandet har av naturliga skäl begränsad nytta för flertalet gotlänningar. Men vi har kanske anledning att jubla ändå. Stora infrastruktursatsningar på fastlandet gjuter ju vatten på vår bönekvarn för goda färjeförbindelser mellan Gotland och fastlandet. 55 miljarder till järnvägen förbättrar faktiskt Gotlands förhandlingsposition. Färjorna är ju istället för både landsväg och järnväg.