LIBERAL KOMMENTAR
Man bör varken ta ut segrar eller förluster i förskott. Den som vill ta hem pokalen måste vara bäst när det gäller. Inte under försäsongen.
Däremot är det en myt att alla har lika stor chans att vinna när de står på startlinjen. Deltagare som har vind i seglen får ökat självförtroende, och även om man inte ska räkna ut Alliansen i höstens riksdagsval, kan vi konstatera att de tävlar i motvind. Eller rättare sagt i vänstervind.
I SCB:s partisympatiundersökning, som presenterades på tisdagen, får regeringspartierna 36,8 procent, medan de rödgröna får 51,3. Skillnaden mellan blocken är 14,5 procentenheter, och om någon trodde att helgens EU-val skulle ge ledtrådar för utgången i riksdagsvalet, punkterar SCB-mätningen den teorin.
Miljöpartiet, som i söndags kammade hem 15,3 procent, stannar på 8 procent, medan den tilltänkta regeringspartnern Socialdemokraterna lyckas ta sig över 35-procentslinjen. Därmed är S och MP större än Alliansen, men om de vill nå riksdagsmajoritet måste de även bjuda in Vänsterpartiet, som har ökat stadigt i opinionen och i dag är exakt lika stora som MP, en siffra som även SD i princip tangerar.
Situationen känns igen från 2010, då oppositionen hade ett stabilt försprång under det första halvåret. När de rödgröna till slut presenterade en gemensam politik vände vinden, och även om Stefan Löfven inte kommer att göra om Mona Sahlins misstag finns det frågor han måste besvara innan valet.
Vilka områden är prioriterade och vad kan kompromissas bort? Får MP genomslag i energipolitiken? Vad händer med arbetskraftsinvandringen? Tänker S köpa V:s ultimatum om ett förbud mot vinster i välfärden?
Svaren kommer sannolikt att jämna ut siffrorna, men frågan är om det räcker. Oppositionens ledning är betydligt större än för fyra år sedan, och till skillnad från 2010 blåser det starka vänstervindar, vilket inte bara syns på skillnaden mellan blocken, utan även inom dem.
Både Vänstern och Feministiskt Initiativ, som får 2,5 procent i SCB-mätningen, tar väljare från S och MP, som i sin tur tar väljare från samtliga Allianspartier. På den borgerliga sidan går strömmen från M till FP, som mäter 22,7 respektive 5,3.
Även om siffrorna ligger i linje med den senaste tidens mätningar, och det säkert finns moderater som är lättade över att det katastrofala EU-valet inte verkar färga av sig på riksdagsvalet, är det inget vidare formbesked. Alliansens tre största glädjeämnen är att Centern klarar fyraprocentspärren (4,9), att KD nästan gör det (3,9) och att var femte väljare fortfarande är osäker.
Om Alliansen ska ha en chans i september är det framför allt de senare de måste övertyga, och då krävs att de plockar fram jokrar ur rockärmen som får väljarna att se Alliansledarna som fyrtal i ess, i stället för på förhand besegrade knektar. Samt en lätt högerbris.