Tillväxt Gotland har haft en kort men knölig historia. Nära lierad med (och huvudsakligen finansierad av) kommunen hade organisationen svårt att finna sin roll.
Kanske är det nu, när navelsträngen i allt väsentligt har kapats, som Tillväxt Gotland kan finna sin själ. I ruinerna av ett feltänkt politiskt initiativ kan något nytt växa upp. Om elva dagar är det årsmöte.
Nyhetsbrevet som Tillväxt Gotlands avgående ordförande Micke Ogestad skickade ut i veckan tecknade en uppmuntrande dynamisk framtidsvision.
Styrelsen tycks ha gett upp alla tankar om att bli den stora företagarorganisationen som ska representera hela jämra näringslivet, på samma gång motpart och samarbetspartner till Region Gotland. Man anser sig inte längre behöva vara organisationen som ska samla alla branscher och anrika alla viljor till ett destillat av kollektivets konsensus.
Nej, nu måste inte alla vara med:
"Styrelsens förslag är nu att gå på en helt annan linje. Vi vill att Tillväxt Gotland ska fungera som en förening som samlar bara de personer från näringslivet som har lust att vara med och engagera sig i frågan om Gotlands tillväxt."
Detta nya syfte är ju inte väsenskilt från den tidigare verksamhetens, men mycket av det bagage som tyngt ner organisationen stjälps överbord. Och om några medlemmar då bestämmer sig för att följa med över relingen så verkar det vara en konsekvens som man är beredd att ta.
Mycket hänger naturligtvis fortfarande i luften. Som hur den nya verksamheten ska drivas. Kommer Tillväxt Gotland att ha finanserna för att anlita en ny verksamhetsledare på heltid eller får man söka någon annan lösning? Hur mycket kan man luta sig mot medlemmarnas engagemang och idealitet?
Ändå känner jag mig optimistisk om att man nu kan vara inne på rätt spår. Kanske är det just genom att krympa och koncentrera en ambition att omfatta allt, som Tillväxt Gotland kan växa i en ny kostym.