I går fick Socialdemokraterna 26,7 procent i Synovates senaste opinionsmätning.
Men frågan är inte längre hur partiet kommit att halka under 30 procent. Frågan är hur i hela friden Socialdemokraterna kommer över 20 procent.
En händelse i veckan illustrerar Socialdemokraternas problem. Morgan Johansson, som haft en viktig roll i partiets valanalys, lade plötsligt om partiets politik i FRA-frågan. Tidigare var S-linjen att lagstiftningen skulle rivas upp och göras om. Nu ville Morgan Johansson, och partiet, ha en blocköverskridande uppgörelse om signalspaning som skulle ge Säpo tillgång till informationen.
Senare på kvällen, efter ett sammanträde i partiets riksdagsgrupp, backades bandet. Partiet var tillbaka på sin ursprungliga ståndpunkt? Ja. Eller nja. Sven-Erik Österberg, en av favoriterna som Mona Sahlins efterträdare, presenterade senare en tredje variant av partiets ståndpunkt.
- Att vi nu tydliggör redan tidigare framförda uppfattningen att SÄPO bör bestämma inriktningen av signalspaningen innebär inte att vi tagit ställning till någon förändring av vårt kongressbeslut. Detta har nu både gruppstyrelse och gruppmötet slagit fast. Däremot fortsätter vi diskussionen under våren om vårt ställningstagande till FRA-lagen, som helhet.
Jaha, diskussionen fortsätter. Partiet position är... ingenstans.
FRA-frågan är inte den enda som hänger i luften. Den politik som partiet gick till val på har dömts ut, och man verkar sakna förmågan att formulera en ny.
Socialdemokraterna var maktpartiet, det statsbärande partiet som växte samman med staten. Sedan makten gick förlorad verkar partiet inte veta hur det ska existera i opposition.
I valrörelsen resulterade det i att Socialdemokraterna inte kunde ge besked i helt centrala frågor, som hur deras planer på fastighetsskatt och förmögenhetsskatt skulle utformas. Man försökte vinna väljare men krimskrams som butler i tunnelbanan och andra aparta frågor.
Om partiet skärper sig kan det komma tillbaka. Men det finns en stor risk att det går en stormig framtid till mötes.
Socialdemokraterna är ett brett parti, med många motstridiga viljor och högt i tak. Men det har alltid funnits en partilinje att förhålla sig till. Stort och oerhört tungt bagage som man tvingades streta med för att förändra något.
Nu är det ganska tomt i väskorna. Det kommer att bli svårt att enas om vad som ska packas, när man inte ens är överens om vart man är på väg.