Kan Mona göra come back?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vänder man blad konstateras det på ledarplats i samma tidning att: "Det var väntat att Mona Sahlin skulle avgå".
Motsägelsefullt är ett bra ord för att beskriva alla analyser om s-ledarens avhopp.
Det är väl tämligen klart att det inte var det yttre trycket som fällde Sahlin. Hade hon haft partiets stöd skulle hon mycket väl ha kunnat lotsa Socialdemokraterna tillbaka på banan. Men med inre stora stridigheter går det såklart inte.
Det kan tyckas orättvist och orättfärdigt att Socialdemokraternas första kvinna på ordförandeposten inte fick bli statsminister.
Å andra sidan har vi kanske inte sett sista delen av Mona Sahlins politiska karriär än.
Den omvälvande omdaning som Socialdemokraterna nu känner sig tvingade till kommer sannolikt att ledas av en någon annan. Men jag garderar mig angående Mona Sahlins uträkning. Jag tror att hon kommer tillbaka.
För inte ligger Socialdemokraternas framtid i Pär Nuders eller Thomas Östros händer?
Socialdemokraternas främsta mål torde vara att ta tillbaka epitetet som landets arbetarparti. En utmaning som heter duga.
Svenskarna har insett att jobben inte skapas av politiska åtgärdspaket, jobben skapas av företag som har goda förutsättningar att bedriva sin verksamhet.
Medbestämmandelagen borde för den delen moderniseras likaväl som lagen om anställningsskydd. Vad kostar MBL i nedlagt arbete för alla fackliga förtroendemän och ombudsmän och vad ger den för resultat i verkligt inflytande? Det borde någon räkna på.
Frågan är om Socialdemokraterna kan medverka till en moderniserad arbetsrätt och att riva ner stelbenta strukturer samtidigt som man är gift med fackföreningsrörelsen?
Självkänslan är inte hög när det gäller fackets attraktionskraft. Man tror att alla skulle överge facket om man skilde a-kassorna från förbunden.
Att skiljas från (S) skrämmer förmodligen ännu mer. Men kan vara ett bra sätt att utveckla och gå vidare.