Serietecknaren Berglin i Svenska Dagbladet är definitivt en av Sveriges skarpaste samhällsanalytiker. Och kanske den roligaste. Häromdagen fick vi en ruta med följande konversation.
– Jag har letat i åratal efter det där stället. Ja, du ser – väglöst land nästan. Men det häftigaste av allt är att huset saknar postnummer!
– Det var som fan... Tänker du bli ensling på gamla dar.
– Nä, jag har ingenting emot folk. Jag vill bara inte att Postkodlotteriet ska komma åt mig.
Så sant. Att kliva ut ur det kartlagda samhället och gå under jorden är ta mig tusan det enda sättet att komma undan. Som icke-kund är man utsatt för en formlig brevbombning med aggressiv adresserad lotterireklam. Det föraktliga lotteriet har gjort din bostadsadress och din blotta existens i rummet till ett lottnummer. Och nasar sedan lotter med ett argument som kan sammanfattas:
"Du vill väl inte bli utan när dina grannar tar hem storkovan."
Det är, mig veterligen, Sveriges enda lotteri där arrangören har sett till att du får veta att du skulle ha vunnit om du bara köpt en lott.
Med denna metod har Postkodlotteriet under en typ av hot lyckats ansluta miljontals svenskar som prenumeranter som ofta betalar via autogiro. Nyligen uppmärksammades hur Postkodlotteriet försökte utnyttja de finstilta villkoren för att få med så många kunder som möjligt på en extradragning. Postkodlotteriet tänkte plocka extrapengar (160 kronor) från sina kunders konton, utan deras aktiva medgivande. Så ville de få in 160 miljoner kronor. Spelarna skulle få dela på en "Semesterjackpot" om 64 miljoner.
Det planerade tilltaget väckte berättigad vrede. En storm av missnöje från kunderna som häromdagen fick företaget att backa.
Jag tycker att det är en gåta att Postkodlotteriet överhuvudtaget får existera och använda sin cyniska affärsidé på den svenska marknaden med myndigheternas välsignelse. Visserligen går en del av omslutningen till välgörande ändamål, men det är också ett kommersiellt företag med en extremt välavlönad ledning. Efter en granskning i Svenska Dagbladet i höstas – där Postkodlotteriet kritiserades för skenande löner och för små donationer i förhållande till intäkterna – så gav Postkodlotteriets vd Niclas Kjellström-Matseke sin syn i en intervju i Dagens Industri:
– Ursprunget till kritiken är utgångspunkten att Postkodlotteriet är en välgörenhetsorganisation. Därför vill jag nu ta chansen och säga att Postkodlotteriet är ett företag.
–Vi jobbar inte med välgörenhet. Vi är ingen välgörare.
Jag var inne på Postkodlotteriets hemsida i går. Där påstår man fortfarande, mer än fyra månader efter Svenska Dagbladets granskning, att:
"Hela vårt överskott går till välgörenhet".
Det är, som man säger, en sanning med modifikation.