Kalla faktas fakta är verkligen kalla

Silvia Sommerlath. Antagligen ovetande om graden av faderns politiska engagemang och hur det gick till när han köpte ett företag. Foto: Scanpix

Silvia Sommerlath. Antagligen ovetande om graden av faderns politiska engagemang och hur det gick till när han köpte ett företag. Foto: Scanpix

Foto: SCANPIX

Politik2010-12-07 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I förrgår kväll såg jag TV4:s Kalla fakta, det andra programmet om drottning Silvias far Walther Sommerlath. Om medlemskapet i nazistpartiet. Om hur han, sannolikt till underpris, förvärvade ett företag som ägdes av en jude. Företaget "ariserades", ett begrepp som faktiskt förekom i handlingarna om överlåtelsen, och ägaren flydde till Brasilien.
Båda programmen var sevärda. Jag fick reda på saker jag inte visste, om exempelvis nazistpartiets verksamhet bland utlandstyskar och om hur det i praktiken gick till när judar berövades sin egendom innan ens andra världskriget brutit ut.

En sak gillade jag inte. Det inte så värst underförstådda budskapet att man skulle dra slutsatser om drottning Silvia på grundval av hur hennes far agerat.
Silvia Sommerlath föddes 23 december 1943. Aldrig har hon gett uttryck för den typ av värderingar som kan associeras med nazism. Och om hon varit delvis ovetande och delvis felinformerad om sin fars affärer och graden av hans politiska engagemang, i en tid då hon inte ens var född, är väl under omständigheterna inte så egendomligt?

Hur många föräldrar är det inte som i efterhand och inför sina barn förskönat sin egen CV?

Men det ska sägas att det är ett underbetyg åt svensk journalistik att det är först nu som omständigheterna kring Walther Sommerlaths beslut att flytta från Brasilien till Tyskland 1938, efter 19 år i Brasilien, blivit kända. Detsamma kan sägas om förvärvet 1939 av företaget Wechsler & Hennig från den ofrivillige säljaren Efim Wechsler.
I ett förhållandevis litet land som Sverige uppstår det tyvärr frågor som det nästan råder konsensus om att man inte ska rota i.
I Walther Sommerlaths fall höll denna "informella överenskommelse" i 20 år efter hans död och i 34 år efter det kungliga bröllopet. Det är på tok för länge.

Men om det tar 34 år för den samlade svenska journalistkåren att ta reda på hur det faktiskt låg till, är det då rimligt att lasta drottningen för att hon inte själv grundligare undersökte sin fars historia?
Kalla fakta ska ha beröm för allt utom en sak: att man ansåg sig behöva en levande måltavla.