Ledare Gotlands Allehanda
På tisdag bär det av till huvudstaden för regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) och Per Lindskog, som än så länge är tillförordnad regiondirektör. Själva transporten lär kunna gå ganska smidigt, eftersom Bromma flygplats fortfarande är i bruk. Värre är det med deras ärende – att kommunicera Gotlands ståndpunkter inför regeringens beslut om nya och utökade Natura 2000-områden.
Det har gått uppåt två och en halv månad sedan Björn Jansson skrev brev till statsministern och bad om ett möte.
Men han reser inte till Stockholm för att träffa Stefan Löfven (S).
Han reser inte till Stockholm för att träffa miljöminister Åsa Romson (MP).
Han reser inte ens till Stockholm för att träffa näringsminister Mikael Damberg.
Det blir de båda inblandade departementens statssekreterare som tar emot.
Det ska sägas, att statssekreterare är inte fy skam. De är eller borde vara departementens näst mäktigaste. Är statsrådet svagt, så kan det i praktiken vara statssekreteraren som styr.
Men samtidigt kommer man ju inte ifrån att det är illavarslande när statsråd inte vill träffa regionala företrädare, för att diskutera departementsfrågor som har mycket stor betydelse för regionen ifråga. Speciellt när statsrådet och regionens mäktigaste politiker tillhör samma parti.
Det finns begripliga skäl till att statråden värjer sig. Vad ska regeringen med ytterligare åsikter utifrån till, när alla åsikter om kalkbrytningens framtid redan finns företrädda inom regeringen? Tjänstemannaberedningen lär vara avslutad sedan länge. Det återstår för de politiska tjänstemännen att komma överens (eller inte). De kan få stångas ett bra tag, innan vi får veta något.
Men nu handlar det ju inte bara om att underlätta för regeringen att nå ett beslut. Det borde handla om att visa respekt för de regioner och de medborgare som påverkas av regeringens beslut. Det borde handla om att lyssna på inte bara hur regionens företrädare ser på kalkbrytning, utan också om konsekvenser, krav och önskemål som kan vara associerade med olika utfall.
För en dryg vecka sedan spekulerade jag i att Björn Jansson skulle få sitt möte när frågan redan var avgjord. När det nu är statssekreterarna som han får träffa tyder det på att så kanske inte är fallet.
Ska man försöka destillera något litet positivt oanträffbara statsråd, så skulle det just vara att regeringens beslutsprocess fortfarande kan vara möjlig att påverka.