I går skrev fem socialdemokrater från miljö- och hälsoskyddsnämnden, däribland nämndens vice ordförande Lisa Kalström, på Folkbladets ledarsida i GT.
Artikeln är ett mycket tungt angrepp på nämndens ordförande, miljöpartisten Harriet Lihnell. Detta för att Lihnell har överklagat Nordkalksärendet till Högsta domstolen, å nämndens vägnar, utan att ens kolla av med alla ordinarie ledamöter i nämnden. Ja, uppenbarligen utan att ens ha talat med sin egen viceordförande.
De avslutar:
"Det här är ganska klargörande för hur MP tänker sig att beslutsprocessen kan gynna egen sak.
Istället borde man inse att politik hänger på att man tar långsiktiga beslut och sen står för dem. Eller åtminstone prata med sina samarbetspartners om sina avsikter.
Att ordförande på detta sätt utnyttjar sin makt i denna fråga är ytterst tveksamt när nämnden inte ens varit samlad. Socialdemokraterna menar att politiska beslut av den här storleken ska fattas i demokratisk ordning i nämnden.
Hoppas att vi kan återgå till denna ordning framöver."
Ingen ställer krav på att Harriet Lihnell ska avgå, men frågan är om hon kan sitta kvar. Hon slarvade i väg ett överklagande - ett överklagande som hennes koalitionspartners finner oseriöst - och rundade den demokratiska processen på två hjul.
Det rödgröna samarbetet har inte fungerat helt friktionsfritt. Men detta är ju ett övertramp som gör det svårt att hitta tillbaka till en förtroendefull relation.
Under den förra mandatperioden skar sig alliansens samarbete i parkeringsfrågan i tekniska nämnden. Men det skedde åtminstone i demokratisk ordning under sammanträde i nämnden. Nämndens ordförande flöjtade inte iväg medan andra ledamöter lämnades i mörkret om vad som var på väg att hända.