Det var i maj i år som åklagaren beslutade att inte väcka åtal, trots att en man som inte ens försökt dölja sin identitet skickat mejl till landshövdingen där det beskrevs hur landshövdingen och länsstyrelsens tjänstemän borde avlivas med bultpistol eller strömförande kablar. Och inte var åklagaren frikostig med information då han skulle förklara sitt beslut.
– Brott har inte gått att styrka och förundersökningen har lagts ner.
Det kändes ju milt uttryckt som otillfredsställande.
Jag ansåg då att landshövdingen borde överklaga beslutet till överåklagaren. Och inte bara för att freda sig själv och sin personal. I dessa tider då ny informationsteknologi sänkt trösklarna för förgriplig korrespondens, samtidigt som teknologin gör att den kan få en mycket vid spridning, så är det alltför många som drabbas av hot, mobbning eller förtal via nätet. Då är det viktigt, speciellt i uppmärksammade fall, att visa att man tar övergrepp på allvar.
Även om överklagaren skulle komma till samma slutsats som åklagaren, så skulle vi kanske åtminstone kunna få en rimlig förklaring till det.
Landshövdingen valde också att överklaga. Och det visade sig verkligen befogat. Även om det tog över ett halvår, så har nu också överåklagaren gjort en helt annan bedömning än åklagaren. Mejlaren åtalas för hot mot tjänsteman.
Det finns verkligen ett stort värde i att fallet får en rättslig prövning. Var går gränsen för vad man får skriva, innan det blir en brottslig gärning? Det är en fråga som behöver ett svar.
Vi kan inte stillatigande se på hur samhällsklimatet förråas så till den grad att alla hämningar släpper. Kanske behövs det ny lagstiftning för att stävja övergrepp i exempelvis sociala medier, men framför allt så måste de rättsvårdande myndigheterna använda de medel som redan står till buds. Varken hot, mobbning eller förtal är ju nya företeelser, även om de kan ta nya vägar.