Julaftonens texter i de flesta tidningar brukar vara marinerade med godhet, kärlek och generositet.
Denna text handlar inte om det utan om att det är dags att uppgradera medvetenhet och ansvar att inte bara tycka och recensera utan också sätta sig in i saker och ting.
I dag skriver jag till er som inte skulle tänka tanken att engagera er eller öppet visa en åsikt om någonting som inte berör er personligen.
Som gömmer er bakom teser som: "Det spelar ändå ingen roll, de gör som de vill ändå".
Nej, det gör "de" inte.
Och självklart spelar det roll vad just du gör och tycker.
Det är inte heller för att tillfredställa andra som vi ska göra vår röst hörd.
Det är för vår egen skull. Det är vår skyldighet och vår rättighet som boende i ett demokratiskt samhälle med en levnadsstandard som ligger bland de bästa i världen.
Ungefär 20 procent av alla röstberättigade skiter i att rösta i våra allmänna val. På Gotland röstade förra året 80,3 procent i kommunalvalet och 82 procent i riksdagsvalet. Fler tycker alltså att det är viktigare att påverka nationellt än lokalt.
I Hemse/Alva valde cirka 30 procent att inte utnyttja sin möjlighet att påverka det samhälle vi lever i.
Orkar man inte sätta sig in i vilka partier som styr vårt land för att vart fjärde år lägga en valsedel i en urna, då behöver man förmodligen undersöka sina blodvärden.
Det har nästan varit lite coolt att inte rösta. Att hävda att det inte finns något att rösta på.
Med detta som ursäkt blir man lite förmer än alla som "indoktrinerats" att tro på politik och politiker.
Ursäkta men jag köper inte ert resonemang och era ursäkter. Skrapar man på ytan visar det sig inte sällan att personen i fråga inte har en aning om vad partierna faktiskt står för.
Att utnyttja sin rösträtt är ett sätt att ta ställning.
Men det finns flera.
Årets person blev enligt tidningen Times "demonstranten". Detta eftersom 2011 har präglats av många demonstrationer för demokrati och förändring.
Kritiken man kan ha mot detta från vår svenska horisont är att det är lätt att engagera sig i en sak eller en fråga men svårare att ta ansvar för helheten.
Men det jag talar om handlar egentligen inte om att aktivt engagera sig personligen. Mer om att inte avaktivera sig som medborgare.
Detta ickeengagemang leder till att grupperingar som bygger hela sin idé på okunskap och inskränkthet växer.
Och det är inte ungdomar som inte läser tidningar jag talar om. Jag talar om vuxna och medelålders som "av princip" inte håller sig uppdaterade och informerade utan ser det som en bedrift att inte ha en aning om nånting.
Men ändå gärna ha bestämda åsikter om allting.
Jag hoppas att årets person 2012 blir den som inte bara demonstrerar när det gått för långt utan som engagerar sig långt före det.