I statstelevisionens samhällsprogram Agenda i söndags var det som om Håkan Juholt kanaliserade Bosse Ringholm. Intervjun, som främst handlade om insatsen i Libyen och om vårt statsskick och kungens ställning, varade i uppåt en kvart. Men den hade med lätthet kunnat klippas ner till 30 sekunder utan att någon information hade gått förlorad.
Juholt ville verkligen förmedla och inpränta de formuleringar, som skulle visa hur tydliga och konsekventa Socialdemokraterna har varit i Libyenfrågan. Även om allt tyder p motsatsen.
Han reducerade sig själv till en papegoja. Dagens Nyheters vassa kulturskribent och tv-recensent Johan Croneman skrev i går:
"Med en åsnas envishet upprepade han ett komplett obegripligt svar gång efter gång efter gång efter gång. Jag funderade på att räkna efter på SVT Play, men fick en politisk depression och lade ner. Camilla Kvartoft grillade honom, halstring hade räckt, Juholt stekte sig själv."
Den som har hårdare hud än Croneman kan titta och räkna här:
http://svtplay.se/v/2446342/agenda/del_20_av_20
Croneman avslutade:
"Var det verkligen en toppolitikerkarriär som precis tagit sin början? Det såg ut som slutet."
Håkan Juholt var en partiledarkandidat med brister. Det var tydligt redan då valberedningen fastnade för hans namn. Han saknade de erfarenheter och meriter som Socialdemokraternas partiledare tidigare har haft.
Men det var några egenskaper han hade, som borde vara en verklig tillgång i dagens mediala samhälle.
Verbal.
Slagfärdig.
Lättsam och jovialisk.
Men nu är det som om hans goda publikfriande egenskaper runnit av honom. Som om toppolitikens lutbad tvättat bort all färg och lämnat kvar en osäker gråsosse. Det lättsamma har blivit tungfotat.
Blekningen har i så fall gått fort. Det har bara gått drygt två månader sedan Juholt tillträdde.