Uppdrag gransknings reportage (21/1) om de omfattande trakasserier judar i Malmö tvingas utstå väcker både sorg och ilska. Från politiskt håll sägs det att frågan tas på allvar. Judarnas situation i Malmö, som närmast kan liknas vid förföljelse från annan tid, talar ett annat språk: Målade hakkors på bostäder, kastade ägg och flaskor, vandaliserade synagogor och kommentarer som ”judesvin vi ska döda er”. Situationen kräver mer än pliktskyldiga fördömanden.
Det anmäls fler antisemitiska hatbrott i Malmö än någon annanstans i Sverige. Problematiken är på intet sätt ny eller okänd. Uppdrag granskning har gått igenom samtliga anmälda hatbrott mot judar i Malmö de senaste två åren. Det rör sig om 137 anmälningar. Ingen av dessa har lett till åtal. Gärningsmännen går fria. Samtidigt krymper Malmös judiska församling och judiska familjer ser inte någon annan utväg än att flytta från staden.
Rabbinen i Malmös judiska församling, Shneur Kesselman, för ett eget arkiv över alla de anmälningar han har gjort till polisen. Dessa fyller en hel pärm. Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige. I utövandet av religion kan bärandet av religiösa symboler vara en viktig del. Ändå säger Malmös samordnare för hatbrottspolisen i reportaget, som en slags förklaring till trakasserierna, att ”rabbinen är väldigt självmarkerande”. Judars rätt att bära religiösa symboler ska skyddas, precis som för alla andra. Problemet stannar dock inte där. Även sekulära judar drabbas av hatbrott i Malmö.
Av reportaget framgår tydligt att den antisemitism som nu möter Sveriges judar inte som tidigare främst kommer från nazistiska grupper. Det är dock lätt att förledas att tro att judehatet i Malmö har sin förklaring i konflikten mellan Israel och Palestina. Det är att göra det alldeles för lätt för sig. Den har följt med människor från Mellanöstern. Där är antisemitismen ett vanligt och strukturellt inslag i både politik och kultur. Den är också väsentligt äldre än Israel och konflikten med palestinierna. Detta visas inte minst av författaren och journalister Niclas Sennerteg i nya boken ”Hakkorset och halvmånen – Nazister i Mellanöstern” (Natur & Kultur, 2014).
Förmodligen av rädsla för att stöta sig med stora väljargrupper har Malmös socialdemokratiska ledning tassat runt problemet. Undfallenheten går nog också att förklara med att stereotypa beskrivningar av judar har grott i själva kommunhuset.
Hatet mot judarna bygger i stor utsträckning på okunskap och inlärda värderingar. För att bekämpa detta krävs ett långsiktigt och intensivt kunskaps- och värderingsarbete i skolorna.
För att göra något åt judarnas situation här och nu måste polisen ta antisemitismen på större allvar. Rättsstaten ska garantera allas religionsfrihet och bestraffa hatbrott. Att Malmös politiker kraftfullt och unisont fördömer hatbrott mot judar är det minsta man kan begära. Tydlighet i denna sak ligger inte bara i judarnas intresse, det är viktigt för alla som vill kunna utöva sin religion utan förföljelse.