Att jobba politiskt är ett förtroendeuppdrag som man ska ha samhällets stöd för att man helt frivilligt tar på sig. Förutom några få heltidsanställda politiker i Region Gotland jobbar de allra flesta helt ideellt med ersättning för förlorad arbetsinkomst som enda ekonomiska stöd. Värt all respekt.
De som jobbar politiskt på heltid gör det med konsekvensen att den egna yrkeskarriären läggs på is. Man får inte del av den utveckling, löneutveckling och fortbildning som man skulle ha fått om man jobbat. Har man ingen anställning alls, eller säger upp sig från en tjänst för att jobba politiskt, står man på ruta noll om väljarnas förtroende sviker.
Självklart ska de som jobbar för vårt gemensamma ha både stöd och ekonomisk ersättning för sitt arbete.
Men.
Det ska inte finnas två olika linjer: arbetslinjen för alla andra och mångåriga kravlösa pensionsavtal för politiker. Det blir orimligt.
Därför är det bra att regionen nu ser över sina pensionsavtal och vilka regler som ska gälla för före detta politiker.
Man måste också vara logisk och konsekvent i sitt resonemang. Höga ersättningar har ofta förklaringen att vi måste locka de bästa och upprätthålla en hög status på politiskt arbete. Å ena sidan.
Å andra sidan ska politiker när de slutar sina uppdrag ha långa avtal med full ersättning för att det är så svårt att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Politiker har inte sämre förutsättningar att skaffa sig jobb än andra och om man väljer att inte söka jobb för att det är möjligt att leva på sin pension ändå, så finns all anledning att se över reglerna.
Det finns fungerande system som gäller för att söka arbete. System som politikerna själva har beslutat ska gälla. Då ska inte regionen bygga en särskild organisation för att ge extra stöd till före detta politiker.
"Politiker är ett utsatt yrke, man vet aldrig när man blir utan jobb" sa Lena Celion (M) till Gotlands Allehanda i går.
En sanning med modifikation.
Om man inte missköter sig vet man tvärtom exakt både vilket år och till och med vilket datum som risken för arbetslöshet är närvarande. Däremellan sitter man säkert.
Till skillnad från i stort sett alla andra på arbetsmarknaden.
Vi har ett ekonomiskt läge där pengarna inte räcker ens till det mest basala. Regionen tvingas välja bort istället för att välja till i så gott som alla verksamheter.
Då ska vi inte bygga upp en parallell organisation för att leta jobb till före detta politiker.
Kortare perioder för övergången till arbetsmarknaden, helt okej, men sen är det arbetslinjen, söka-jobb-kurser, Fas3 och allt vad det heter som måste gälla även för politiker.