Enligt arbetsförmedlingens septembersiffror finns det 1 343 öppet arbetslösa på Gotland. Av dessa har 758 varit utan arbete i ett år och 357 i två år. Till det ska läggas 299 unga som nu går i ungdomsgarantin och 609 vuxna i jobb- och utvecklingsgarantin. Av dessa finns 229 i fas 3.
På Gotland finns alltså en arbetslös arbetskraft på cirka 2 500, som vill ha jobb. Samtidigt visar en färsk undersökning från Tillväxtverket, att drygt 40 procent av öns alla företag, främst småföretag med 1-50 anställda, vill utöka och även anställa fler. Företagen är trots krisen så framgångsrika att de kan tänka sig expandera och anställa fler. Kanske har optimismen minskat något sedan undersökningen gjordes. Det har ju hänt en del i Europa.
När företagen anger de faktorer som är tillväxthinder för dem, så kommer den egna tiden först. Många småföretagare vill inte och hinner inte sköta både själva jobbet och dessutom basa över fler. Många hantverkare som har gott om jobb vill inte anställa fler för då hamnar de bakom skrivbordet istället för att bedriva hantverket. De upplever företagsledarrollen så stressande att de inte hinner räkna igenom och ordentligt undersöka hur de kan få en eller flera anställda, som skulle passa deras företag.
Det andra hindret är lagar och myndighetsregler. Det handlar både om regelkrångel och bankettraseriet, men säkert också den vanliga kritiken mot trögheten med att få bygglov och miljötillstånd.
Det tredje hindret för småföretagen är att hitta arbetskraft med rätt kompetens. Här har vi alltså 2 500 arbetslösa gotlänningar som vill ha jobb och några tusen småföretagare som vill anställa. Men de arbetslösa har inte de kompetenser som småföretagarna söker. Vi har alltså en missmatch. Ett utbildningsproblem. Moderatregeringen sitter enögt fast i skattesänkningar som enda jobbpolitik. Ska då regionen dra igång bristyrkesutbildningar? Kockar är ett bristyrke på Gotland.
Det vore en bra investering i sänkta kostnader för regionen, att ordna bristyrkesutbildningar. Om bara hälften av de 2 500 arbetslösa fick jobb, skulle regionens kostnader minska och skatteintäkter öka. Det lönar sig alltid att investera i arbetsmarknadsutbildning. En bra näringslivspolitik som gör att öns företagare kan expandera.