I våras klättrade Gotland i Svenskt Näringslivs rankning av kommunernas företagsklimat, från plats 234 till plats 208 av 290 kommuner. Tyvärr var jag då inte speciellt optimistisk om att det var en ny trend. Snarare var jag orolig för framtida bakslag.
Jag skrev då, under rubriken "Ett steg fram, två tillbaka?":
"Enkäterna skickades ut i höstas. Sedan dess har en ny kommunledning tillträtt. Utmaningsrätt har avskaffats och nya entreprenadlösningar blockeras. Attraktiva områden i Visbys utkant viks för naturreservat, och den nya kommunledningen tycks ha en samsyn med länsstyrelsen om hur kustnära områden på landsbygden (inte) ska utvecklas.
Företagarfrågorna har ramlat av den politiska agendan och när kommunstyrelsens ordförande ändå ska skriva i ämnet så slår han upp ’näringsliv’ i ett uppslagsverk och kommer fram till att en offentlig myndighet också kan definieras som näringsliv."
Nu har vi fått en första aning om hur den nya kommunledningens insatser för (eller mot) företagsklimatet betygsätts. Enkäterna har genomförts och resultatet publicerades i går. Det var ingen rolig läsning.
På flera områden rasar omdömena om Region Gotland. Det gäller bland annat i kategorierna "kommunens upphandlingar", "information till företag", "dialog med företag, "tillgång till kompetens", och attityderna till företagande bland politiker och tjänstemän. Allvarligast för rankningen är nog att snittbetyget för det allmänna omdömet om företagsklimatet på Gotland faller kraftigt.
Rankningen är dock inte klar. Den ska kompletteras med bland annat statistiska data om utvecklingen och presenteras därför först i april. Men det ser inte bra ut. Jag fruktar att årets fall kan bli längre än förra årets klättring.
Artikeln från i våras avslutade jag med:
"Om de rödgröna har ett program för bättre företagsklimat på Gotland så vore det bra att berätta vad det består i."
Men sedan dess har Region Gotland ägnat det mest av sin uppmärksamhet åt besparingar och landsbygdsuppror. När man ägnat sig åt näringspolitiken har fokus främst varit introvert. Hur ska man organisera sitt eget arbete med de näringspolitiska frågorna? Samtidigt svävar identitetskrisande Tillväxt Gotland någonstans mellan liv och död. Något måste göras. Men vad? Och för vems pengar?
Jag hoppas att det rödgröna inte väljer att vifta bort den indirekta kritik som enkätsvaren innebär. Att de tänker på vad de borde göra annorlunda, istället för att försöka hitta argument för att de gjort allt rätt.
Rankningen är ju ändå en typ av återkoppling och utvärdering av Region Gotlands verksamhet. Men vad ska man med utvärderingar till om man vägrar lära sig något.