Om frågan om Gotlandstilläggets vara eller icke vara hanteras lika nonchalant i riksdagen som det kan verka är det oerhört allvarligt.
Häromveckan påstod Gustav Fridolin (MP) i GT att riksdagens trafikutskott hade behandlat ett MP-förslag om att klassa Gotlandstrafiken som riksintresse. Jag har med viss möda försökt leta fram detta förslag som ingen annan hört talas om. Gustav Fridolin svarar på mejl att det ingick i den reservation som de rödgröna inte fick igenom i trafikutskottet.
Det stämmer inte. Fridolin skriver då att det ingick i en av motionerna som de rödgröna ville bifalla. Inte heller detta stämmer. Dessutom är den motion han hänvisar till skriven av Christer Engelhardt (S).
Om Fridolin med riksintresse menar statens ansvar så är skrivningarna nästan identiska oavsett om man läser alliansens text eller de rödgröna. Här finns ingen konflikt, alla partier framhåller att Gotlandstrafiken är ett statligt ansvar.
Att dra in ordet riksintresse leder till att man får en bild av att Miljöpartiet vill höja trafikens status, och att allianspartierna är emot detta. Oavsett om det var en medveten eller omedveten felsägning har Fridolins utspel fått fötter och det hänvisas till "MP:s förslag att klassa Gotlandstrafiken som riksintresse".
Även om det skulle vara sant så är frågan vad ett riksintresse skulle hjälpa de utmaningar vi står inför i dag. Ett riksintresse värnar att vägen ska finnas, inte hur ofta den ska trafikeras eller till vilket pris.
Så vad det än var, var det inte mer än ett slag i luften och inte stärkte det trovärdigheten för Miljöpartiets engagemang i frågan.
Christer Engelhardt försöker också desperat att hävda att han agerar utifrån de önskemål som finns från det gotländska näringslivet när han tog initiativ till en snabb avveckling. Framför allt hänvisar han till LRF. Däremot säger han ingenting om just LRF:s reaktioner på det rödgröna förslaget: att då kan man "lika gärna lägga ner Gotlands näringsliv".
Moderaternas ledamöter i trafikutskottet var nyligen på besök och utskottets vice ordförande, Jan-Evert Rådhström, hade samma svar oavsett vad man frågade: de vill inte göra som de rödgröna och avveckla stödet utan att det finns alternativ.
Vad de däremot ville göra förblev oklart. Att Gotlandstillägget ska avvecklas har riksdagen anfört som sin mening sedan flera år. Arbetet med att hitta ett alternativ borde därför ha kommit åtminstone en bit på väg.
Tyvärr verkar det inte så och det visar på en oroväckande nonchalans för denna för Gotland avgörande fråga.