Jag trodde att Radiotjänsts jakt på pengar passerade anständighetens alla gränser när man började kräva tv-licens för datorer och telefoner. Det är utrustning som man i och för sig KAN använda för att titta på SVT:s rörliga bilder, men som absolut inte är avsedd för det.
Jag har bland annat tänkt på alla som fattat ett medvetet beslut att inte skaffa tidstjuven tv, men som har en dator eller en smart telefon för att kunna ta del av allt annat som finns på webben. Och på de småföretagare som har en dator för att kunna hantera bokföring och fakturering med mera, och som nu kan tvingas betala dubbla tv-licenser – för hemmet och för företaget.
Jag har tryckt att man har visat en makalös okänslighet mot dessa grupper, när man avfärdat den oförrätt de utsätts för med att "de är så få". Radiotjänst vill ha mer pengar av fler. Att några hamnar i kläm avfärdas som en bagatell. Att domstolarna hittills har tolkat lagen så att Radiotjänst kan tillämpa dessa principvidriga principer gör mig faktiskt helt bestört.
En grupp hade jag dock inte tänkt på. Det har däremot östan i Kalmar län. Tidningen har talat med en synskadad man i Oskarshamn som nu krävs på avgift för tv-innehav. Han är nästan blind, men även synskadade kan ju nyttja en dator med hjälp av hörsel och känsel. För denna dator ska han nu betala en avgift för tv-program som han inte kan se. Han säger:
– De har inte ens tänkt på handikappade i den här tolkningen. För mig är datorn ingen tv.
Han är inte ensam om att tvingas betala för tv som han inte tittar på. Men när det gäller en synskadad så blir ju absurditeten smärtsamt övertydlig.
Regeringen hade ett utredningsförslag om hur tv-avgiften skulle kunna avskaffas och ersättas med skattefinansiering. ändå har man valt att fortsätta den här föga sevärda farsen. Det är faktiskt helt obegripligt.