Jag kan inte vänta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Självklart har flera partier anledning att noggrant analysera sina valresultat. Även om det inte är så mycket vilken politik som bedrivs som verkar påverka mest utan att gotlänningarna verkar tro att gräset alltid är grönare med en annan majoritet. Kanske lyckas de rödgröna bryta denna trend. Om fyra år får vi se.
Men den rödgröna politiken är inte längre en partiintern angelägenhet som inte andra partier har med att göra. Den ska styra allas vår vardag de kommande fyra åren, då är det högst relevant att få veta vilka vallöften som man tänker gå vidare med och vilka man bli tvungen att bryta eftersom mycket hängde samman med en rödgrön regering.
Åke Svensson har varit ganska tydlig med att det kommer att bli problem att genomföra det man gick till val på. Men det personporträtt som tecknades i lördagens GT gjorde inte mig lugn över att Gotland kommer att styras av ett tydligt och starkt ledarskap. Jag gillar mycket med Åke Svensson, han är kunnig, mycket trevlig och social, men jag ser inte den självklare ledaren i honom. Intervjun ger en bild av en person som gärna står i rampljuset men inte har någon ambition att styra själva arbetet med att leda verksamheten och få den i balans med ekonomin.
Han tycker om att delegera och det är en god egenskap. Men i nämnderna kommer varje ordförande att slåss för sitt. Det kräver en fast hand vid kommunstyrelsen roder som håller tillbaka och syr ihop. Kanske är mina farhågor helt ogrundade, vi har fyra år på oss innan det är dags att utvärdera hur det faktiskt blev.
De rödgröna verkar dock fortfarande sakna mycket insikt i vilka problem man har att jobba med.
Utgångsläget är i sig en enorm utmaning med stor osäkerhet för de kommande åren. Men ovanpå detta ligger nu stora förväntningar på dyra reformer och satsningar, utan att man pratar om hur allt ska finansieras nu när det inte finns några rödgröna pengar, ens i fantasin.
Man ser inga problem, man lovar att ändå uppfylla det mesta av sina vallöften och viftar bort frågor om hur det ska gå till som att det bara handlar om bitterhet från dem som förlorade makten.
Verkligheten landar på de rödgrönas bord om bara någon månad. Redan nu måste man kliva ner från sina visioner till den krassa verkligheten genom att att anpassa budgetarbetet för att uppfylla "mesta möjliga" av sina löften om kraftfulla satsningar på jobb, välfärd och hållbar utveckling.
De enkla lösningarnas tid är snart inne.
Jag kan inte vänta.