Har aldrig varit någon anhängare av snö. Åtminstone inte sedan konfirmationen. Men sedan jag flyttade till Gotland har jag blivit mer och mer övertygad om barmarkens förtjänster.
Det är snöröjningen på Gotland, eller bristen på den, som får mig att drömma om en gråbrun jul.
Tänk att slippa oroa sig för ben- och armbrott så fort man lämnar hemmet. Slippa halka omkring genom modd och is. Slippa att trampa och köra bil genom ett landskap som lyckas vara både knaggligt och halt samtidigt.
Jag kan inte bedöma om det är fel på ambition, utförande, metod, utrustning eller resurstilldelning. Men ansvaret för resultatet - gator och trottoarer som inte duger att gå och köra på - det hamnar alltid i toppen av hierarkin. Om kommunledningen sedan i sin tur vill utkräva internt ansvar av någon underställd, det är en annan sak.