Ja för vissa men nej för sessa
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så sa biskop Lennart Koskinen 2007 när den tidigare kyrkoherden i Burs vägrat att låta en pappa föra fram sin dotter till altaret vid en vigselakt.
Tre år senare uttalar sig biskopen och anser att kronprinsessan inte bör tillåtas att bli förd till altaret av sin far när hon ska gifta sig.
I förrgår stod det klart att det ändå blir som kronprinsessan vill. Kyrkan tycker att det finns en symbolik i handlingen genom tronföljden. Kungen ska ju lämna över tronen till Victoria. Men nu är det inte Daniel Westling som kommer att sitta på tronen så därför haltar logiken lite i denna kyrkans förklaring.
Svaret är troligare att kronprinsessans inställning i frågan inte var förhandlingsbar.
Jag kan se en annan symbolik än tronföljden i detta ställningstagande. Det har, så vitt man förstår, inte varit en helt rak väg fram till altaret för kronprinsessan och Daniel. Att låta kungen gå den sista vägen och lämna över sin dotter är med den bakgrunden mer en segergest för de unga tu än att han lämnar över sin dotter som en ägodel.
För tre år sedan poängterade biskop Koskinen just brudparets önskemål som styrande. Seden att låta en far lämna över sin dotter överensstämmer förvisso inte med den svenska kyrkans traditioner men brudparets önskan går före kyrkans seder i detta fall.
"Vi ska göra en vigsel som stämmer med brudparets önskemål" slog biskop Koskinen då fast.
Även om jag har svårt för den anglosaxiska seden av just detta skäl, att man blir överlämnad som om man inte var en egen person, kan jag i just detta fall se en poäng.
Mot detta ska ställas kronprinsessans och kungahusets viktiga roll som föredömen för unga killar och tjejer och de svenska traditionerna.
Men i vågskålen väger väl ändå personernas, Victoria och Daniel, viljor tyngst. Det är deras dag. En dag så styrd och genomstel av traditioner och etikett att minsta lilla möjlighet till individuella önskemål borde kunna tillgodoses utan inblandning av alla möjliga som må ha synpunkter. Brudparets inflytande på gäster och festritualer är tämligen begränsade.
De får kanske den största bröllopsfesten av alla i sin vänkrets. Men knappast den roligaste.
För övrigt anser jag att det vore en god idé att biskopskräklan lämnas över till Yvonne Hallin efter Lennart Koskinen.