Is är inte alltid bättre än salt
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är drygt två år sedan jag flyttade till Gotland och började skriva på den här sidan. En av de första saker jag skrev som gjorde riktigt många riktigt arga på mig var när jag ifrågasatte om det verkligen är rimligt att ha totalt saltstopp på gotländska vägar.
Förra vintern blev frågan liksom aldrig aktuell. Minns jag rätt snöade det en gång i oktober och en gång till påsk. Annars var det barmark och relativt halkfritt. Men nu tycker jag att det finns anledning att ge debatten lite sälta igen.
Det är klokt att vara mycket restriktiv med saltet. Den där saltlaken som många fastlandsvägar badar i varje vinter är verkligen otrevlig. Men varför sätta på sig en tvångströja och vägra salt även i de lägen då det skulle kunna göra stor skillnad för säkerheten för både bilister och fotgängare? Någon gång ibland uppstår väglag som är direkt människofientliga. Som nu.
Det töar och fryser, töar och fryser. En skorpa av is lägger sig över hela grannskapet. Att korsa gatan - där bilarna packat, putsat och polerat underlaget till en isbana - är förenat med faror som bara är alltför uppenbara i dag. Att en halkolycka kan få tragiska följder för fotgängare påmindes vi om av dödsolyckan utanför lasarettet i förrgår.
För de som pendlar varje dag blir arbetsresorna långdragna orosmoment. Det rullar långsamt och obehagligt på isiga vägar.
Väglaget på Gotland mer eller mindre tvingar en att köra dubbdäck, även om det ökar belastningen på miljön och sliter på vägarna. Det innebär att gotlänningarna körde hela förra vintern på dubbdäck, nästan helt i onödan. Men till den snö som föll i oktober 2006 var det nog inte många som hade hunnit få på dubbdäcken.
Om vi har saltfria vägar 364 dagar om året, är det då verkligen så farligt om vi saltar den 365e? Nej, det är farligt att avstå!