I lördagens huvudledare "Vården behöver mer privat kapital", skrev jag bland annat om hur de privata alternativen inom vård, skola och omsorg har attraherat riskkapital till investeringar i dessa skattefinansierade verksamheter. "Mycket, mycket mer kapital än de vinster som hittills plockats ut."
I gårdagens ledare i Folkbladet (beroende socialdemokratisk) hävdar Håkan Ericsson att jag har fel. Det gör han utan att hänvisa till några källor som stöder den anklagelsen.
Nå, låt mig dra ett exempel som underbygger det jag påstår. Almega har räknat på, och bland andra Ekot har rapporterat om, de kritiserade friskoleföretagens verksamhet och finansiella förehavanden mellan 2006 och 2010. I en artikel från 3 juli på Sveriges Radios hemsida rapporterar Ekot:
"Den totala vinsten för företagen blev 820 miljoner kronor - men bara 30 miljoner, alltså knappt 4 procent av vinsten delades ut till aktieägarna."
30 miljoner har alltså plockats ut ur verksamheterna. Sammanlagt. 790 miljoner återinvesterades.
Ekot fortsätter:
"Friskolornas sammanlagda investeringar uppgick till 2,4 miljarder kronor under femårsperioden.
1,4 miljarder kronor, alltså mer än hälften av pengar, kom från privat kapital utifrån - pengar som annars inte skulle varit tillgängliga för skolan."
Hela 2,4 miljarder i investeringar. Och 30 miljoner till de onda utsugarföretagens onda aktieägare.
2,4 miljarder är ÅTTIO (!) gånger mer än 30 miljoner.
Detta inom friskoleföretagen. Jag har inte kunnat finna motsvarande siffror för företag verksamma inom äldrevård eller sjukvård. Men jag förväntar mig inte att bilden är radikalt annorlunda.
Har Håkan Ericsson någon kunskap, någon alls, så får han gärna redovisa den.
Det finns problem med vinstdrivande företag i offentligfinansierade branscher. Problem som måste adresseras för att sydda brukare och skattebetalare.
Men privata utförare bidrar stort och positivt till vård, skola och omsorg. Och Håkan Ericssons oseriösa och urskiljningslösa kritik är faktiskt en förolämpning både mot branschen och mot läsarna.