Integration eller assimilation?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Integration kan sägas vara den ömsesidiga process där invandrare etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär. Är detta verkligen vad Sverige strävar efter?
Är det inte snarare så att man i Sverige anser att invandrare som kommer till landet helt ska anpassas efter samhället?
Efter Svensson-idealet
De personer med invandrarbakgrund som accepteras i Sverige är ofta de som talar flytande svenska, firar midsommar, bor i villa och kör Volvo. De som blir accepterade är de som anpassar sig efter Svensson-idealet, med andra ord.
Assimilation, alltså anpassning, är en helt annan sak än integration. Till skillnad från integrationen som går ut på att föra samman delar till en helhet så innebär assimilation att den ena delen anpassas helt och hållet efter den andra delen.
Det finns kanske de som menar att detta är önskvärt, alltså att man tar seden dit man kommer så att säga. Jag kan bara hålla med det resonemanget till en viss del.
Visst måste alla individer i samhället följa samma lagar och regler. Jag tycker att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som slår fast att alla människor är födda fria, är lika i värde och har samma rättigheter, bör följas.
Inte stänga grupper ute
Tankar som finns hos fundamentalistiska grupper inom somliga religioner och hos vanliga privatpersoner, som säger att kvinnan är underlägsen mannen och att homosexualitet ska vara straffbart är enligt mig inte förenliga med vare sig FN:s deklaration eller våra demokratiska värderingar här i Sverige.
Jag menar alltså inte att vi ska dra alla inom en religion eller kultur över en kant och stänga grupper ute.
Sann integration berikar samhället oerhört mycket. Ingen kultur eller nation är fulländad så vi har mycket att lära av varandra.
Det finns ingen anledning att alla människor bör tvingas att fira julafton. Men det finns heller ingen anledning att inte låta de som vill fira skolavslutningen i kyrkan. Låt människor leva sina liv som de vill så länge deras levnadssätt inte skadar andra!
Jag bör kanske för säkerhets skull även klargöra att jag inte är rasist. Rasism är en åskådning där mänskligheten indelas i raser med olika värde. Jag har inget till övers för hierarkiska indelningar av människor, vare sig det gäller kön, etnicitet, yrkeskategorier eller något annat.
Det jag menar är att man måste reagera mot influenser i samhället som strävar efter denna typ av indelning mellan människor. Jag räknar både rasister, nazister och extrema fundamentalister till denna kategori.
Samma fördomsfullhet
Jag fruktar annars en dyster framtid för Sverige, en framtid där två motsatta riktningar kämpar mot varandra och där ingen någonsin kan vinna.
Båda sidorna ser på varandra med samma fördomsfullhet. Båda vägrar att lyssna till motparten. Denna framtid är fylld av fördomar och hat och den lider av brist på respekt och medmänsklighet.
Är det så vi vill ha det? Eller vill vi ha ett samhälle där man har rätt att vara olika men där man ändå respekterar varandra och lever efter sanna medmänskliga och demokratiska värderingar?