Jag håller med. De socialdemokrater som klagar över att Håkan Juholts resor felaktigt kallas för förlåt-mig-turné har rätt. Kanske började resandet så. Men ursäkten har han ju sedan tagit tillbaka. Varför skulle detta vara annorlunda än alla de sakpolitiska inlägg han spelar ut och drar tillbaka?
Juholt anser inte längre att han gjort något fel. Han har ångrat ursäkten, men ångar vidare. På ursäkta-att-jag-sade-förlåt-turnén.
I skrivande stund är det ännu oklart hur Juholt hälsades vid gårdagskvällens möte i Arbetarrörelsens hus i Visby. Men jag vet hur Håkan Ericsson välkomnade Juholt till Gotland på Folkbladets ledarsida i går.
Ericsson har den senaste tiden gått på i sin vanliga stil och agiterat om ett Sverige där den borgerliga regeringen inte bara bedriver fel politik, det är direkt illasinnad. Men i ett anfall av ytterst partiell klarhet skrev han i går:
"I denna min kritik av Moderaternas fattigdomspolitik har jag inte kunnat påvisa ett Socialdemokratiskt alternativ. Det känns bittert."
Bakom anklagelserna mot regeringen finns just ingenting. Det är ju en typ av fattigdomsbevis.
Ericsson hoppas fortfarande på den där frälsargestalten som valberedningen sökte efter Mona Sahlins avgång. Han ber på sina bara knän om att Juholt ska formulera det politiska alternativ som Ericsson drömmer om. "Ett hoppingivande socialdemokratiskt alternativ."
Det är en rätt otacksam uppgift. En ny vision åt ett desillusionerat parti är ju inget man snickrar på en kafferast.
Det är väl mycket begärt av en människa att han ska uppfinna en ny identitet åt ett parti i en identitetskris som egentligen startade någonstans under Ingvar Carlssons ämbetsperiod, förmodligen i samband med omsvängningen om EU. Partiet har egentligen aldrig hämtat sig efter den chocken. Det var då man slutade se framtiden an med tillförsikt och det var då man började se världen som hotfull snarare än hoppfull.
I brist på framtidsutsikter har Juholt mest tittat i backspegeln. Men det nostalgiska skimret över elmonopol, apoteksmonopol, Televerket, fingerskivor och rälsbussar lyser inte tillräckligt starkt. Speciellt som den medelklass Juholt behöver vinna är vänd åt ett annat håll.