Ingen vill förmodligen ha felfria politiker.
Men på valdagen ger vi våra politiker ett förtroende. Det finaste förtroende en politiker kan få är folkets stöd.
Det är något värt att förvalta.
Alla har rätt till en andra chans även om man har trampat i klaveret med buller och bång nån gång. Men när många mindre märkligheter blir lite för många blottläggs ett mönster, eller i alla fall en misstanke om ett mönster. Då spelar det ingen roll att sakerna var för sig kan anses vara små.
Vi kräver inte felfria politiker men vi kräver att politikerna inte utnyttjar systemen och de fördelar vi har gett dem för att de ska företräda oss.
Det är knappast några höga krav.
För Håkan Juholts del blir det svårare och svårare att förneka att ett mönster finns.
För även om det är sant att han levt i tron att han följt alla regler, så blir det ohållbart med en partiledare (och statsministerkandidat) som har så svårt att förstå och så lätt att missuppfatta.
Vi har en egen förtroendefråga på Gotland. Men som är långt mycket svårare att skriva om än en partiledare långt borta i Stockholm.
Den starkt ifrågasatta Inger Harlevi ska enligt utsago nu gå tillbaka till sina uppdrag i kyrkan. Detta efter att förundersökningen lagts ner i brist på bevis på brottsligt uppsåt angående de kyrkoantikvariska ersättningarna.
I en intervju i Radio Gotland den 11 juli berättar hon att hon i stort sett aldrig läser papper som kommer på hennes bord för underskrift. Hon är också övertygad om att så är det för alla på ledande positioner.
Och liksom Juholt försäkrar hon att hon trodde hon gjorde rätt.
Två kommentarer till detta: i så fall är det någon annan som borde ha ställts till svars, nämligen den som gick utanför sina befogenheter och sammanställde och gav intyget till Inger Harlevi för underskrift.
För det andra tror jag inte ett ögonblick att "alla" i ledande positioner skriver på utan att läsa. Säkert läser många inte allt men nog läser man rubriken eller ärendenamnet på det man sedan intygar är sant.
Inger Harlevi välkomnade polisutredningen även om hon tyckte att en polisanmälan var starkt "överdramatiserad". Istället för att "leta syndabockar" borde man inrikta sig på att hitta bra rutiner framgent.
För alla medlemmar och engagerade i kyrkan känns det inte lika enkelt att vända blad.
För precis som med Håkan Juholt handlar det inte om juridik.
Det handlar om förtroende, moral och respekt för det uppdrag som andra gett en.
Då krävs det mer än att bara trampa vidare i samma hjulspår. Nån sorts ursäkt och insikt om det egna ansvaret för det som gick snett.
Hittills har vi inte hört eller sett något sådant från Inger Harlevi.