Inte bara dåligt att vara timanställd
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det beror väl på hur man ser det. Att det som Håkan Ericsson uttrycker skulle vara dåligt, osäkert och att man som timanställd hamnar i en beroendeställning går att diskutera.
Det är klart att timanställda kostar mindre för arbetsgivaren än de fast anställda. Vi som är timanställda kommer då det fattas folk.
Med timvikarier slipper arbetsgivaren betala för kvalificerad övertid, som en fast anställd har rätt till då han eller hon jobbar extra utöver schemat.
Kan ses som utvecklande
Då människor med fast anställning vill utbilda sig eller drabbas av sjukdom är det väl bra att andra, som kan och vill arbeta gör det istället för den som för tillfället inte vill eller kan.
Att som timvikarie få växla mellan olika arbetsplatser kan ses som utvecklande då olika arbetsformer och idéer blir synliga. Det kan knappast ses som ett utslag av förtryck.
Kontinuiteten för vårdtagare eller brukare, som det heter på bland annat hemtjänstspråk, kan brista med många vikarier, men det är delvis en fråga om organisation.
Inte längre än till Danmark kan man gå och finna att utbrändhet knappast finns. Där är arbetsrättslagstiftningen så fiffigt utformad att varken arbetstagare eller arbetsgivare drar sig för att se sig om efter annat jobb eller anställa personal. Flexibelt system helt enkelt.
I Sverige säger en betydande del av de långtidssjukskrivna att de skulle kunna återgå i arbete om de fick en annan chef.
Att anställa någon med höga arbetsgivaravgifter och stora svårigheter att bli av med personen ifall han eller hon visar sig hopplös kan hos oss ses som ett riskprojekt.
Att som missnöjd arbetstagare byta jobb är inte heller lätt i den kulturen. Oflexibelt system alltså.
Trygghetsnarkomanin i vårt land är som ett folkhälsoproblem i sig. Fast förankrad i alla led. Allt skall vara tillrättalagt för oss, annars står vi handfallna. Att trygghet och glädje kan upplevas då dörren är öppen för fler möjligheter gäller inte här.
Som vill ha sjukintyg
Ifall inte så många svenskar var långtidssjukskrivna eller sjukbidragstagare på grunder som inte kan betraktas som oförmåga till att kunna arbeta eller utföra någon form av motprestation till bidrag, skulle nya sköna skattepengar rulla in vilket kanske bland annat skulle leda till fler fasta kommuntjänster.
Mårten Palme och tre andra forskare i nationalekonomi skrev häromdagen i DN att nio av tio friska som vill ha sjukintyg blir sjukskrivna. Sådant tal brukar få vänsterdebattörer och en och annan sjukskriven person att tala om att de verkligt sjuka känner sig kränkta.
Undrar hur många distriktsläkare som idag känner sig kränkta då de ofta utsätts för hot från missnöjda personer som inte lättvindigt nog får ett sjukintyg av sin doktor, då de numer följer strängare direktiv.