LEDARE
GT:s reporter Åsa Sveds har i en rad artiklar beskrivit vilka som äger Gotland. Det är en intressant bild som ges. Den som äger marken har ju också makten över vad den ska användas till.
Att kyrkan är en stor markägare är ingen överraskning. Inte heller att många fastigheter i innerstan fungerar som sommarhus. Men att husen ägs av personer som bor på annan ort betyder inte att det är mörkt i fönstren när sommaren är över. Många hus hyrs ut till studenter eller gymnasieelever under vinterhalvåret vilket också fyller en viktig funktion på den gotländska bostadsmarknaden.
Då är det nog mörkare på Fårö, Storsudret och Östergarnslandet så här års. Där finns ingen marknad för andrahandsuthyrning och många hus och gårdar står öde stora delar av året.
Borde man ha en regel att den som köper en fastighet också ska vara skriven där? Tanken är vid en första anblick lockande men samtidigt är det ett stort ingrepp i individens rätt att själv förfoga över sina ägodelar. Frågan är inte enkel. Att ha många deltidsboende är inte enbart av ondo.
Frågan handlar mer om vilka möjligheter bofasta har att konkurrera om fastigheter på orter som är attraktiva för sommarboende. Unga som kanske vill bo kvar i sin hemtrakt men inte har en chans att köpa ett hus där. Att hyra på landsbygden och i innerstaden är ju om inte omöjligt så lika svårt som att kunna köpa sin bostad där.
Det är inte heller så att det är någon statlig instans som säljer fastigheter på Gotland, alla som säljer vill självklart ha ut så mycket som möjligt av försäljningen.
Med tanke på att Gotland inte är det enda ställe där deltidsboende är vanligt borde också reglerna för beskattning kunna anpassas till detta. Det som förut var enkla sommarboenden där man vistades några veckor om året är i dag i stor utsträckning fullt utrustade bostäder som går att bo i året runt. Denna utveckling har fått konsekvenser på annan samhällsplanering, inga bygglov ges om det inte finns va-anslutningar eftersom som man vet att sommarboenden mer och mer övergår till reguljärt boende med åren.
Centerpartisten Anders Åkesson, Kalmar, la en motion i riksdagen om detta 2009 men den röstades ner. Kanske dags att göra ett nytt försök i frågan?