Ledare: Inte alls för sent för Ojnaredebatt

"Det är för sent att protestera, vi borde ha gjort det för tre år sedan."

"Högsta instans har sagt sitt, det får vi acceptera, oavsett vad vi tycker om saken."

"Det är en för svår fråga för oss medborgare, låt oss lyssna på experterna."

Det är just nu några av de tyngsta argumenten mot demonstranterna i Ojnareskogen.

Men jag tycker inte att de håller. Det är fega undanflykter för att slippa ta ställning i en känslig fråga.

Naturvårdsverket tror att Nordkalks brott riskerar vattnet. Regionstyrelsen säger att vattnet är viktigare än jobben. Tjänstemän på länsstyrelsen är oroliga för att de fått ett väldigt tungt tillsynsansvar, hitintills bara med resurser för detta för ett halvår. De övriga 24,5 åren får lösa sig efter hand, eventuellt. Om Eva Bofride hade fått bestämma hade Nordkalk inte fått bryta kalk i Ojnareskogen. En av Gotlands folkblads skribenter som kritiserat aktivisterna, Ronnie Lundin, kallar brytningen för rovdrift. Många gotlänningar är oroliga och känner inte att de fått garantier för framtiden.

Trots allt är det dock ett faktum att Nordkalk har laglig rätt att bryta. Om vattenkvalitén i området försämras så kan brytningen stoppas omedelbart (givet att det finns resurser för kontrollerna), men inhibition avslogs, vilket är en tydlig signal på vad det juridiska systemet anser. Nordkalk har vunnit efter sju års strid och är nu väldigt tysta i debatten. Inte heller svarar de på mina mejl. De anser uppenbarligen att debatten är slut. De vill att aktivisterna ska lämna skogen, att kamerorna ska släckas och att det ska bli business as usual.

Det betyder inte att vi bör sluta debattera. Fallet fortfarande öppet juridiskt. Högsta domstolen har inte ännu beslutat om de ska ta upp ärendet, ingen domstol har riktigt tagit ställning i frågan om vem som ansvarar för efterbehandlingen. Och skyddet av natura 2000-områden är något som rör även EU-domstolen.

Men även om det vore klart så är det inte alls för sent att protestera.

Det verkar nämligen som att Nordkalk behöver ha ögonen på sig för att respektera miljön. De villkor som ställt har enligt länsstyrelsen inte fullt ut respekterats. Trots att skogen kryllar av engagerade medborgare, journalister, debattörer och andra ögon så brister de i hänsyn. Vad händer då om vi slutar titta? Om vi slutar engagera oss?

Ibland gör demokratiska instanser misstag. Ibland respekteras inte juridiskt beslutade villkor. Människor eller miljö hamnar i kläm.

I en demokrati är alla beslut i slutänden allas. Vi kan delegera till representanter, men ansvarsutkrävandet är vår sak. Vi kan aldrig överlämna ansvaret och sedan blunda.

Att ta ställning är en dygd, även om man får vara beredd att ändra sig. Det är inte för sent.